det är lite upp och ner just nu
känns som att jag blivit indraget i något jag inte riktigt orkar med
varför tävla?
livet på den lätta sidan
och så blir dt förvirringar som ingen ens kan förklara
utom hon som varit med från början
ibland skulle jag också bara vilja spela på, men jag vet attjag redan varit där
och testat det hela
jag vet att det känns skönt
men inte tillräckligt
men orkar med det här gör jag knappast
vänner
räcker gott nog just nu

vissa dagar känns det som man har gått tillbaka i tiden
som igår när allt man önskar är att kunna dricka lite vatten utan att det kommer tillbaka upp och ur näsan,
när man upptäcker stolpskotten man gjorde kvällen innan,
när man måste försöka förklara underliga mess på ett vuxet och sofistikerat sätt utan att egenligen veta vad fan man tänkte när man skrev dem,
när man längtar efter något som inte var bra men ändå tryggt,
när man upptäcker att man är pank

jag sitter just nu och tittar på en livs levande percy på tv
folke höjmar heter han (undra om världen redan är medveten om detta och min tio år sena upptäckt inte kommer att överrraska någon, den tanken gör mig lite ledsen att ha levt i mörker i tio år..)
hur som helst ser orginalet ännu mer percy ut. underbart!

nu börjar det kännas absurt
vaknade av forntiden
och hittade orörd information från förut
kunde inte låta bli att titta,
jag är flickan utan karaktär
och jag kunde verkligen inte låta bli, fanns inget av intresse ändå och jag får som vanligt känslan av att allt är rätt men ändå ett litet sting av saknad.
som att ha tappat bort en gammal tröja som man inte alls tyckte om eller passade i längre men när något en dag påminner om den kommer man på att man faktiskt saknar den lite, inte i sig men minnena med den.

ibland är det kallt utan en varm tröja.

det här var nog den värsta drömmen på länge
vaknar upp gråtandes och jag kommer inte riktigt ur känslan
det har varit lugnt ett tag, drömt enkla saker
men nu har jag börjat med jung igen och seminarie frågorna var alla baserade på drömtydning och börjar man uppmärksamma dem så kommer de starkare.
det kanske är något jag borde jobba med men jag orkar inte nu.
den här drömmen idag, och mardrömmar igår.
ibland vågar jag inte blunda.
det värsta jag vet är drömmar som jag vet vill ont redan från början men som inte går att avstyra. är som att vara torterad av sig själv på någotvis.
personligt omedvetna
jag har nog en jävla massa skit där.

en grymt skön helg med en massa umgås och ingen alkohol
behövdes lite time out
tyvärr är halsen paj så fs har glömts bort i veckan

imorgon börjar min mardröm
bli filmad, vara frågvis, konsekvent och inom tidsramarna och därefter genomgång och kritik från handledare
jag har fasat för det här länge
om en och en halv vecka tänker jag vara avslappnad och glad igen.

vissa dagar blir jag bara så fruktansvärt trött på mig själv
herregud
lev lite
om det går åt helvetet är det väl bara att börja om på nytt?

och ibland är jag dumdristigt modig
fan
den här jämna balansen existerar inte i nuläget

jag börjar undra om jag inte är en spänningssökandemissbrukare?

idag firar jag en vecka och två dagar utan nässpray. det är smått fantastiskt när man börjar tänka tillbaka. sex år som nässpraysmissbrukare och nu känner jag mig fri som..en person utan nässpraysmissbruk.
min pappa säger dock att jag alltid kommer att vara nässpraysmissbrukare och att jag aldrig får ta det igen för då kan jag åka dit en gång till
han har nog rätt
till alla kids där ute; använd aldrig nässprayet i mer än tio dagar, det kan förstöra ditt liv och inte minst dina bihålor!
så nu över till något annat
håller på att ladda inför imorgon, och med laddar menar jag att slappa
har haft ytterligare en grym skolvecka men min goda sida uppskattar det hela och alla redovisningar har gått mer eller mindre bra så det är lugnt.
har fått en släng av vara äldre så jag har börjat vakna upp vid sex-sju tiden på morgnarna, av mig själv. det är sjukt hur snabbt man kan bli smittad; vaknade upp en dag vid kvart över sex och efter det har det bara fortsatt..det här innebär då att jag har tid att vara duktig så min bra sida mår utomordentligt.
det här med att vara singel trivs jag ganska bra med (vilket jag förmodligen kommer att sluta med den dagen jag är trettio och fortfarande inte träffat en vettig karl och börjar få ensamhets ångest och adopterar sju kineser och flyttar ut till skogs och startar ett eget lantbruk), men en så länge känns det schysst tills man kommer till the game och jag känner mig lite smått ringrostig på reglerna och orkar inte räkna dagar eller tänka på hur man måste bete sig eller vad man ska skriva eller säga. man kanske kan hålla sig utanför regelverket på något sätt? jag tror jag kör min stil tills jag blir 29, då har jag ett år på mig att lösa det kommande ensamhetsproblemet och annars blir det sju adoptioner som planerat.
förutom dessa smärre livsfunderingar är livet faktiskt finemang!

men det känns jävligt bra för tillfället ändå

alldeles för lite sömn
men jag har inte riktigt tid att ta igen den
redovisning i dag och nästa på torsdag sen onsdagen därpå
men det är faktiskt kul
har saknat intensiv plugget eller mer känslan av det:
duktig

inget jobb i juni
i sommar kommer jag att vara fattig
och bostadslös..