Att jobba eller plugga i vår, det är frågan. Jag vill gärna ha svar nu. För ärligt talat, det känns som om jag lallar runt. Oavsett vilket jag väljer. Sen är det ju inte säkert att jag får jobba kvar där med tanke på att det är lågkonja och jag blir sjuk till och från. Men aja, det löser sig väl antar jag. Det skulle bara vara skönt att veta. Att ta dagen som den kommer är inte min grej.

AJ! mitt arsle är ett enda stort bultande blåmärke. Igår lyckades nämligen Mini få med mig på en halvtimmes spinningpass och sen en halvtimmes core på det. Det känns som om alla har fått ett släng av dåligt samvete för gymmet var fullt. Det brukar aldrig hända. Jag är inget undantag! Jag har blivit så pass bullig om magen att mina jeans krossar mina inälvor. Skärpning alltså! Igår var ett steg i rätt riktning så det gäller att "bara" uppehålla det. Men iallafall, jag ser inte direkt fram emot att sitta ner under en två timmars lång föreläsning, buhu. Nu fattas det bara att jag lyckas uppehålla min koncentration till tentan på måndag....

Vilken meningsfull helg jag har haft. Tänk att en julkonsert kan ge en så mkt glädje och förhoppningar. Framöver ska jag börja vara extra snäll mot en person som jag varit onödigt kritisk mot. För jag antar att hon har rätt. Men framför allt ska jag börja vara riktigt snäll mot mig själv.
Puss!

Imorgon ska jag ha min redovisning och herregud så nervös jag är för är det nåt jag verkligen avsyr så är det att prata inför folk (i det här fallet, 12 pers) och det gör mig mer illa till mods att det måste ske på ett språk som jag definivt inte kan hantera. Dessutom är min text så dålig, så full av felsägningar och det gör mig ännu mer osäker. Och som alltid när jag blir panikslagen så tar jag inte tjuren i hornen och därmed försöker förbättra min text, utan istället sitter jag här och beklagar mig och kollar på "project runway" och sen ska jag städa. Är det något jag är bra på så är det att förtränga saker. Jag bara längtar tills det är över! Beredd dig på att stamma, svettas, bli utfrågad och utskrattad. Det är värdelöst att vara så jävla blyg och osäker som jag är.

Låten
Lips like sugar - Echo & the bunnymen

Om det här vore en modeblogg så skulle ni se mig idagens inköp: en lång svart, enkel jersey-klänning från Hope (såklart). Så sjukt snygg för liten peng. Jag törs nog t.o.m slänga ur mig uttrycket "ett fynd"! Jag skulle även lägga upp bilder på skorna, mössan, kjolen och lacktightsen som jag beställde från h&m och sen skulle jag ta en "före"-bild på mitt stackars skatbo till hår eftersom jag köpte stärkande hårtabletter idag. Och igår köpte jag en fin marinblå cardigan, modell längre. Jag shoppar bort min ångest, istället för att verkligen ta itu med den och PLUGGA. Det var roligare att gå på kvällsfik igår med Mini och Bill istället för att förbereda inför min muntliga presentation på torsdag. Ett annat ångestmoment är att jag ska jobba i helgen och Mimmi ska ha födelsedagsfest imorgon. Vi får se hur det går.

Igår blev det sen middag för födelsedagsbarnet Mimmi. Det var trevligt att få träffa tjejerna då det var ett tag sen sist. Men det var inte lätt. jag fick alltså tvinga iväg mig dit och trotsa onda knän och huvudvärk.

Nyss ringde Joanie från skolan och jag fick sjukt dåligt samvete för att jag glömt säga till henne att vi inte hade nån lektion nu på morgonen fast det mer eller mindre kom fram förra veckan på onsdagens lektion. Men ändå, jag glömde säga det till henne efter förra veckans föreläsning som hon missade och nu känner jag mig usel. Dom allra minsta sakerna påverkar mig.

Dagen är bara ångest, precis som dom föregående. Jag borde ta ett par dagar off under täcker.

ontontont i eländesmagen.
säkert psykologiskt; jag hatar ju trots allt torsdagar. Aja, jag ska bara bli dumförklarad under två timmar idag, sen ska jag iväg på fika med Becki som jag inte träffat på år. Ibland är inte facebook helt fel alltså. Och speaking of facebook; inget skvaller undkommer en längre.
hahah, man kan ju tro att jag skulle bli ledsen men jag tycker snarare att hela grejen är otroligt underhållande, för att inte tala om otippad!

aja, nu ska jag titta på top model, sen ska jag träffa Bill i min nya fina comme de garcons-tröja på lunch.

du vet att du är körd när du inte är med i en dejtcommunity för att du är för lat/fantasilös för att komma på nåt användarnamn, fast du borde eftersom chanserna att träffa nån irl är sjukt små. fast du läser på universitetet. du kan då anse dig seriously fucked.
haha.

Man skulle kunna tro att jag är helt tappad bakom vagnen, men det är jag inte. Inte alltid iallafall. Definitivt inte idag. Men jag hajar, vissa grejer kanske är jobbiga att be mig om. Fast är lugnt, det blev ju en rätt bra lösning ändå. Idag har jag alltså åkt hem till min moster medan hon och barnen och hubbien var i kyrkan och där passade jag på att bada badkar. Det var år sen sist! sjukt skönt för min stackars gammelkropp, trots att svetten rann nerför ansiktet och gjorde att jag fick ansiktsmasksklet i ögonen. Sen kom Britt över och bjöd på födelsedagsmiddag och det var väl trevligt men stämningen var konstig. En mindre flopp faktiskt. Ibland undrar man ju vad det är med folk. Fast det kanske mest berodde på min huvudvärk för maten var ju god. Det är den alltid när man blir bjuden.

Jag känner att jag har börjar dra mig undan folk dom senaste veckorna. Har inte orkat vara aktiv i andras liv. Det beror inte på er, eller reumatismen som många av er kanske tror, utan enbart på mig som person. Jag vet knappt var jag har mig själv och just nu är mitt liv så ordentligt tråkigt att jag inte har något att dela med mig av. Vardagen tar död på mig. Men det betyder inte att jag struntar i er, för ni betyder mer än ni kan ana. Jag har bara gått i ide. No worries.

I helgen har jag förut mått hyfsat dåligt och bojkottat jobbet. Jag är sämst. Inte har jag fått nåt plugg gjort heller, som vanligt. Jag bara räknar ner veckorna tills den är slut. Är trött på att känna mig konstant dum. Språk är (uppenbarligen) inte min grej. Vet inte om skola är det överhuvudtaget. Så vad händer 2009? Ingen aning. Som jag sa till Bill: tänk om man kunde leva på a-kassan och fila lite på pensionärsback-up-planerna. Jag väntar ännu på min aha-upplevelse. Jag måste sluta vara så jävla mesig jämt. Måste sluta tvivla på mig själv. Men det är svårt när man inte lyckats prestera nånting överhuvudtaget under sitt 25-åriga liv.

äsch, jag vet inte vad jag håller på med helt enkelt.

Nej, idag skulle man hellre varit en amerikan som tror på "the wind of change" än en uttråkad, oförberedd student på väg till en lektion där det ska diskuteras en novell. Just nu känner jag inte alltför mycket.

Dagens soundtrack
hej-jag-är-lite-efter-och-har-upptäckt-cat-power-åtta-år-efter-alla-andra.
och så lite weezer på det.