Just nu vill jag verkligen ha ett par nya krispiga kicks och det perfekta hallonröda läppstiftet. Och så vill jag att den här uppsvälldheten går över. Jag kan inte rapa och det känns som om mitt bröstkorg ska sprängas. Och jo, jag önskar att kunna hitta på fler trevliga saker utan att behöva lida för det efteråt. 5-kampen med jobbet igår var hur nice som helst även om jag var tvungen att kämpa mot min kropp som envisades med att göra ont. Så jag hade faktiskt en giltig ursäkt till att jag inte kunde banka Woodyn lika bra som alla andra.

Ett uttryck jag verkligen hatar är "det blir bättre sen." Ska genast sluta med det.

Ajajaj vad min lilla kropp gör ont. Inte så bra att ha såna känningar efter helgens jobbande. Men det återstår bara sex dagar to go, sen semester. Och jävligt mycket funderingar att ta tag i. (Hur gör folk med allt egentligen?) Men just nu vill jag mest av allt skaka rumpa riktigt ordentligt och röka upp ett helt paket cigg. Jag behöver en fet fest snart för att få det ur systemet.

Sitter här i soffan denna regniga lördagskväll och läser "Elsas mode". Som jag skäms. Stundtals får jag lust att ta boken och kasta den tvärs över rummet för att den är så dålig och ytlig men samtidigt så kan jag inte sluta läsa den. Som att äta sig mätt på godis. Vilket jag ju är expert på. Kan bara konstatera att den här boken har samma effekt på mig som Twilight-böckerna hade förra året. (Som jag ju la ner efter halva sista boken. Jag blev så besviken på händelseutvecklingen att jag helt enkelt slutade läsa den.)
Ja herregud. Ska nog lägga ifrån mig den nu och gå och sussa istället. Imorgon är en ny jobbdag.

Låten
Modern eyes - Jump jump dance dance (Passande nonensmusik)

Vilka hormonfyllda dagar det har varit. Hade en rejäl gråtfest i helgen och kände mig allmänt värdelös. Ibland behöver man bara sätta ord på det allra skamligaste, sen känns det genast bättre. Jag skäms lite över att jag sa att jag var trött på livet och helst av allt ville dö (usch jag är verkligen så på tok för gammal för rakbladsångest) men det kändes så bra efteråt. Som om jag kunde andas ordentligt igen. Det är inte så lätt att gå runt och känna sig ensam, fast man är omgiven av folk och hålla det för sig själv. I onsdags fick jag äntligen min mens så förhoppningsvis ska jag återgå till mitt normalglada jag.
Ljusglimtar just nu: Alla fantastiskt fina människor i mitt liv. (Åh, som jag älskar vartenda en av er!) Bara 8 dagar kvar till semestern. Kent igår på Långholmsparken.

Min mens är 10 dagar sen. Inga barn på gång för jag är praktiskt taget oskuld igen och jag har inte gjort några medicinska förändringar eller ändrat om min kost. So what gives? Håller på att balla ur totalt med mitt sepehumör och mina bröst gör sjukligt ont. Det brukar de aldrig göra. Ska åka bort till landet nu och dra nåt gammalt över huvet tills jag blivit glad och snäll igen.

Trodde först att det var åska, men insåg snabbt att ljudet jag hörde kom från luftballongerna som svävar här ovan. Vafan. Jag vill verkligen ha regn.
Det blir ingen Gotland för min del men ärligt talat så deppar jag inte alltför mycket över det. Känns dock som om jag nått kokpunkten. Vi får väl se hur det yttrar sig. Det enda jag vet är att jag inte kan låtsas vara en struts längre.

När livet känns eländigt så är det skönt att veta att det som (nästan) alltid piggar upp är mat. Så för att trösta mig själv haltade jag iväg till pizzerian och köpte hem en oxfilépizza och jag åt upp i stort sett hela utom en pyttebit. Jag har blivit pizzaberoende! Och jag äter en hel själv nuförtiden. Bättre käk till fotboll går inte att få. Fast jag hade hellre haft ett osvullet knä och gått på bio och njutit av nakna Eclipse-bringor. Men men, man kan inte få allt. Tydligen...

Förlåt, men jag ska få min mens snart och känner mig superynklig. Ibland undrar jag hur jag har kunnat överleva så länge som jag har. Jag är superkänslig, allt är jobbigt och jag har ingen kämparglöd, buhu buhu. Lustigt egentligen, med tanke hur alla i min familj är.

Jag är så lätt att bryta ner just nu.

Jag älskar verkligen True Blood, men dagens avsnitt var jävla obehagligt på slutet. Eww. Ska tänka extra mycket på Alexander Skarsgård innan jag somnar, annars kommer jag bara drömma mardrömmar om roterande huvuden.