jag har hamnat, om inte mitt i så ganska nära centrum, av en uppblossad bara bröst-debatt. Det har gett mig två insikter:
1. Folk är generellt sätt skrämmande ointelligenta (kanske inte så mycket en insikt som mer en bekräftelse).
2. En lokaltidning är en lokaltidning är en lokaltidning. Spelar ingen roll om det är UNT eller Fagersta-Posten, det är samma nivå på "journalistiken" och "kåserierna". Medarbetarna är halvt misslyckade män i 30-40-årsåldern med namn som Daniel Legue (eller Joakim Sparv) och som är självutnämnda experter på vad de än skriver om. Jämställdhet? jag tar det! Jag har ju egna döttrar, ffs!

--------------------------

Klassiskt citat: "Säg EN gång jag gått hem tidigare för att vara med min pojkvän!"
typ de senaste 20 gångerna? Men det är ok. och även om det inte skulle vara det så vet du att jag inte kan säga ngt för då blir jag automatiskt den bittra singelkompisen, och gudarna ska veta att jag inte pallar med det epitetet något mer. jag tror jag är på väg att byta umgänge. eller så byter de ut mig. jag vet inte vilket.

Vidare ska jag på ostkakegille i morgon. iklädd balklänning.

jag vågar inte kolla in mitt saldo. är man student har man inte råd med krogfylla (trots att det är nationer vi pratar om här). man har inte heller råd att köpa midjehöga sammetsshorts för engångsanvändning på glamrocksfest. stupid, stupid!

jobbade bakis idag. jag märkte att jag blev trevligare än vanligt som kompensation. hmm. känns fel på något sätt.

funderar på att stanna i sthlm i helgen på ren trots. inte för att jag tror det kommer uppfattas så, det är nog mest för min egen skull. min stolthet tycker inte om att jag bjuds in till event jag själv tog initiativet till. eller att bli behandlad som pity case heller för den delen.

har precis avklarat en helg med familjen. vad jag behöver är en vecka på vilohem. vad jag får är 5 dagars intensivt (?) tentaplugg.

Känner mig fortfarande bakis från i fredags. skulle inte druckit ren gin med frusen mango. skulle inte snott vin från okänd festbesökare. skulle däremot kanske varit lite mer go-gettig.

statistik var det, ja.

ska försöka sluta underhålla myten om mig själv men jag tror det kan bli svårt. är alldeles för bra på det.

söndagsdepression börjar bli en vana. johannesört, någon?

saker jag inte borde ha gjort i veckan:

1. bli råpackad på vin och bege mig till stockholms nation.

KUNDE HA BESPARAT MIG MINNESLUCKOR OCH EN JÄVLA MASSA ÅNGEST.

2. ställa min cykel utanför borgarhemmet.

FOLK STJÄL CYKLAR HÄR I UPPSALA.

3. lyssnat på när L berättade om S och hennes nya "pojkvän".

JAG ÄR SKADAD FÖR LIVET.

min syster har gift sig. GIFT SIG. så himla 2001 av henne. men jaja, grattis.

den här veckan har varit KUKEN och då är det ändå bara onsdag morgon. jag har ingen (god) mat hemma. det är inte det att jag inte har pengar att handla för, jag har bara inte TID. så sitter man där med sin äckliga lunch medans alla par (som plötsligt blivit superseriösa) sitter och göttar sig med sina delade matlådor som de förstås lagat tillsammans.

på tal om tid. gårdagen skulle spenderas pluggandes men slutade med en arg busstur ut till boländerna för att köpa en ny skrivare. och i morgon ska jag jobba. greatness. det känns som om mitt liv faller samman om något oplanerat inträffar. jag är helt oförmögen att hantera sånt för tillfället. istället för att ta tag i saker skiter jag i att träna och äter kladdkaka istället.

numera satsar jag på kvalitet och inte kvantitet när det gäller festandet. en gång i veckan m a o. ikväll ska jag på 20-talsfest. jag har inhandlat ny klänning, lösögonfransar (som jag antagligen inte kommer kunna hantera) och cigarettmunstycke i fejkmässing. Sen ska mina läppar få anta den osmickrande nyansen plommon. eller kanske inte.

hur som helst, det lär bli phett.

trots att jag snart räknat alla uppgifter på index så FATTAR JAG FORTFARANDE INTE och har typ inte räknat en enda uppgift rätt utan facit. jag hatar index, har alltid hatat index och kommer alltid hata index. ett inkonsekvent jävla facit hjälper inte heller. hursom, jag har kastats tillbaka till 2003. annat köksbord, samma vanor, samma frustration.

jag är trött. på väldigt mycket.

när jag tänker på allt jag tagit mig för de senaste veckorna så blir det allt mer uppenbart att jag har blivit en sån där man hatar. som jag egentligen hatar, eller iaf trodde att jag gjorde.

antar att bekräftelsebehovet måste få sitt utlopp någonstans. förträngning uppenbarligen inte 100% effektivt.