Oj oj oj.

Så lär man känna sig själv. Hela mitt liv utspritt på olika platser på internet. Det tar tid att komma ihåg alla olika identiteter jag haft och bytt varje gång allt kommit för nära eller jag tröttnat på mig själv.

Jag skulle hellre vara som några av er andra. Yra, emkje och andra namn som jag sett länge. Men jag är inte som er. Jag har fjorton miljoner olika bloggar med helt olika publik, jag kommer inte ens ihåg hur många olika konton jag har haft här.

När jag läser det jag skrivit, och det är mer än tio år, så slås jag av hur oändligt trött jag blir på mig själv. Allt detta jävla ältande, alla dessa känslor som aldrig tar slut, allt detta eviga melodrama som upprepar sig. Människorna skiftar, mina alias byts ut men det är samma splittrade, osäkra jag på sida efter sida. Fan jag har tillochmed skrivit från tre olika länder, minst.

Jag vill liksom kunna skriva Utan att det blir känslodiarre. Att det ska vara skillnad på mig och "postis"-sidan (ni längre upp i landet kanske inte hajar). Jag tror att jag helt enkelt fastnat mellan att vilja utrycka mig om viktiga saker och behovet av att skriva av sig.

Jag undrar vilken av kategorierna det här passar in i, men det kanske är mer av en disclaimer.

Jag kanske inte borde skriva mindre ältande utan försöka älta mindre, helt enkelt.. Eller vad fan betyder det egentligen. Jag borde helt enkelt bli mer trygg i mig själv. Jag har ju klarat mig i alla dessa år, och när allt kommer omkring så har jag jag klarat mig bra. Massa kärlek, massa musik, en jäkla massa vänner, familj, ett fint hem och ett jobb som jag tycker om. Varför skriver jag inte om allt det? Varför skriver jag inte om att jag idag ringde pappa för att prata lite bara och hur bra det kändes? Varför berättar jag inte om hur stolt jag är över mina syskon? Varför diskuterar jag i te de böcker jag läser? Varför skriver jag inte i stora bokstäver hur mycket jag älskar mina vänner?

Hur fan gör ni andra?

du ringde idag
och sa att
jag måste lämna tillbaks
nycklarna nu
att du kommer imorgon med lådor
det som är kvar
att det är tungt

du skrev till mig igår
och hoppades att
jag inte trodde
att du glömt bort mig
att du tänker på mig
fast det inte syns

du sa till mig häromveckan
att du saknar mig
att jag borde komma hem snart
att saker är svåra
och att det vore lättare
med mig omkring

du skrev till mig
precis nu
att jag borde komma hjälpa dig
bara några minuter

jag är så omöjlig ibland
otillräcklig.
jag räcker inte till.
jag glömmer bort att ringa.
höra av mig.
hittapå det där.

finns det en skillnad
emellan egoism
och
jagärsåförvirradochglömmerbortallt

det bara surrar runt i huvudet på mig.
jag borde vara
en bättre människa.

just nu känns det
som att det är en öde ö jag lever på.
och kanske är det så?
när jag tänker efter så har jag inte
haft någon att prata med, på riktigt:
prata med, sen jag åkte. inte vad jag
kan komma ihåg iallafall.


det har varit en dålig vecka.
månad.
jag har gått till jobbet, visst,
och jag har träffat folk
och varit trevlig
och allt det där.
men inombords har det känts
jobbigt och fult alltihop.

jag önskar att jag vore
en sån som söp sig riktigt full
och betedde sig som ett svin,
jag känner lite för det liksom.
agera ut. eler göra någon stor
oljemålning som ser ut som en 2åring
gjort eller så.

eller bara för att gråta.
men mest känner jag för att prata
med någon av de många vänner jag har.
bara berätta hur det är.
och de säger ok.

en av mina vänner
ser inte alls fördelen med det.
han föraktar mig nästan när
jag vill det.
jag söker det inte hos honom
just pågrund av det.
ibland tror jag att han
faktiskt inte inser att
alla andra inte fungerar
just som han själv.

jag behöver prata.
så att det inte känns
som att jag går omkring
med allt detta inuti mitt
huvud och hjärta.

det är jävligt jobbigt just nu.

jag tänker varje dag
på att jag vill att någon
bara håller om mig en stund.
helst inte säga någonting.
för jag vet att saker ordnar sig,
och jag tycker allt låter som klyshor.
bara någon som håller om mig och säger det ordnar sig.

jag tänker på det varje dag.
alltid när jag går hem.
och innan jag somnar.

något större
viktigare
finare
djupare

riktigt

vi spelade piano idag.
du är rolig.
vi skrattade.
du är sopergrym på piano.
jag är rätt så bra.


det har inte riktigt
klickat till
som det gjorde med
carl och silvia.
men det är alltid kul
att prata med dig.
det har inte klickat
ens för mig riktigt.
eller så är jag i
någotslags chocktillstånd
över hur tokshysst
du verkar vara.

dessutom:
har jag inte bråttom.

jag ska försöka prata med dig
nu innan jag åker
och kanske föreslå att vi tar
och fikar nångång när jag
kommer tillbaks.
jag har inte en
aning
om vad du kommer svara.

du har ju en miljon kompisar
en miljon saker att göra.
men kanske.

och helt ärligt talat så är det inte Värsta kärleksgrejen för mig, utan mer att jag verkligen verkligen skulle kunna tänka mig att bara sitta och prata med dig en kväll.
nyfiken?
som kompis?

fast jag vet med sjuttioprocents
träffsäkerhet
att det inte kommer bli nåt alls.
rinna ut i sanden.
eller att du säger nej.

vi får väl se.
och frågan är om det
verkligen är så farligt
hur det än är.
för jag har ändå lyckats få
en tjej som jag såg några
gånger i veckan, men som
inte brydde sig det
m i n s t a
om mig att tycka om att
prata med mig och som
ler när jag dyker upp
(och när jag går)

jag tycker om att förstora saker.
verkligen kliva in
i känslor
situationer.
rannsaka dem.
skriva om dem på internet.

känslor är min drog.

oj vad lagom allt var idag.
vi pratade lite. du sa att det där bandet var lite tråkigt men att jag borde gå.
det var ett Ok samtal.
inte dåligt alls.
tycker du
att jag är konstig?

blev lite ledsen
av det hela.
men sen hängde jag med
min 8åriga kusin.
vi tittade på simpsons
åkte och badade
och hon fick mig att leka
en miljon lekar.
vissa var roliga.
sen låg vi i bubbelpoolen
alldeles för länge.
pratade om skäll.
jag sa att ingen fick
skälla på henne och undrade
dem så kunde hon säga till
dem att jag sagt så.
hon sa oki.

det fick mig att tänka
på något helt annat.
imorgon är det kanske
lite träff som gäller.
med någon annan.

jag vet inte.
känns som om att jag dagdrömmer
för mycket.

jag behöver inte
dagdrömmar.
jag behöver hångla.

åh.
en uppenbar brist på dig idag!
attans..

men det blir väl imorgon
eller på fredag
istället.

fast jag hade ju tänkt att fråga
dig om den där konserten och
chansen att du vill gå dit och
särskilt med mig blir ju mindre
om jag frågar samma dag som
den är. men det får väl
bli nåt annat då..

annars allt fint. vaktmästarna som
jag lärt känna genom att stå och
hänga på biblioteket är shyssta.
de ordnar så att jag inte behöver
betala för filmer och
kopieringsapparater.

imorgonimorgonimorgon
nu har jag dessutom TVÅ filmer
som ska lämnas tillbaks.
jag behöver inte ens en massa
ursäkter för att leta upp dig för vi
har ju samtalsämnen these days.

tillräckliga anledningar för jagletadeefterdig:
-du det där bandet som ska spela, är dem bra?
-kan inte du tipsa mig om bra elmusik från den här ön?
-kan inte du ta med din musik nån dag?
-vill du ha en blandskiva? eller byta?

och snart:
-du kan inte vi hitta på nåt

den är min favvo. fast den passar inte riktigt än..

åh.
en uppenbar brist på dig idag!
attans..

men det blir väl imorgon
eller på fredag
istället.

fast jag hade ju tänkt att frå
ga dig om den där konserten oc
h chansen att du vill gå dit o
ch särskilt med mig blir ju mi
ndre om jag frågar samma dag s
om den är. men det får väl bli
nåt annat då..

annars allt fint. vaktmästarna so
m jag lärt känna genom att stå oc
h hänga på biblioteket är shyssta
. de ordnar så att jag inte behöv
er betala för filmer och kopierin
gsapparater.

imorgonimorgonimorgon
nu har jag dessutom TVÅ filmer so
m ska lämnas tillbaks.
jag behöver inte ens en massa urs
äkter för att leta upp dig för vi
har ju samtalsämnen these days.

tillräckliga anledningar för jagletadeefterdig:
-du det där bandet som ska spela, är dem bra?
-kan inte du tipsa mig om bra elmusik från den här ön?
-kan inte du ta med din musik nån dag?
-vill du ha en blandskiva? eller byta?

och snart:
-du kan inte vi hitta på nåt

den är min favvo. fast den passar inte riktigt än..

oki följ utvecklingen Live här!

detta blir bara sämre o sämre läsning!


idag mötte jag dig på ett oväntat ställe och jag fick faktiskt
Ont i bröstkorgen av de extra slagen som mitt hjärta gjorde.
jag hälsade nog inte ens utan gick bara vidare.
men sen hittade jag dig igen.

du tycker om att prata med mig.
tror jag.
min crush håller på att gå över från att bara ha varit en
guuudvilkensöttjejsomjobbarhär till jisses vad du verkar fin.
ju mer jag får veta om dig desto mer tycker jag om dig.

Saker vi pratade om idag:
vad är ambient musik?
Ifall hon såg hur månen och berget såg ut precis nyss (månen speglade sig i vattnet och berget var mörkt)
Ifall jag såg hur ännu finare det var innan (du kontrade)
Vilka färger folk är (du är olika varje dag, idag: orange)
Vad du gör när du inte är på biblan (spelar musik)

oh.
snart kommer mitt move med stort m.
Eller: Jag tänkte fråga dig,
när det känns helt rätt, ifall du inte vill
ta en fika någon dag eller om inte du
kan göra mig sällskap till den där konserten på
Torsdag.
Jag vågar sånt.
För jag är modig.
Och sånt.

Jag är så nervös när jag pratar med dig.
Har ont i bröstkorgen.
Säger konstiga saker som att:
-Jag gillar knappar, särskilt om dem är fina.
Och en massa andra saker som jag förträngt.
Jag tror att du tycker att jag verkar snäll och lite konstig.
På ett bra sätt?

Fast en sida av mig börja mer vilja bara
Hänga med dig.
Inte hångla.
Dålig sida dålig sida.
Här ska inte bli kärt.

imorgon ser jag dig säkert igen.
eller så letar jag upp dig.
vi har ju den där relationen nu,
jag måste dessutom
få återkomma om vilket band det var
som spelar på torsdag.
Ifall du säger ojdemärjubra så säger jag skaviintegådit.
Annars har jag ingen plan!

tiden får utvisa.
ifall Du känner att du vill delta,
så skicka in några tips till mig här
så kanske jag tar åt mig av dem.
Tillsammans är vi starka!

jaja.
tjejjävlar.
kom då!


jag lånar böcker
lämnar böcker
flera gånger om
dagen.
till dig.
bara för att du är
så söt.
och för att jag vill läsa.

jag lånar aldrig
flera i taget.
lämnar aldrig
flera i taget.

en och en.

Världshistorien i Bilder
Det Arabiska Folkets Historia
Serieböcker
Diktböcker.

Ibland lånar jag något
fånigt.
Bara för att jag ser dig där.
Kardemummastaden
En deckare.

Jag pratar alltid
med vaktmästarna
om jag vet
att du hör.

Försöker att prata
om saker som jag tror
att du är tycker om,
men som jag inte har
en aning om ifall
vaktmästaren tycker om:
film
färger
drömmar
fånigt.

Jag funderar
på att börja låna böcker
om kärlek.
för att liksom plantera
mig själv
undermedvetet hos dig.

Borta med vinden
Att våga älska
Förbjuden kärlek
Älska mig nu
snälla.

Jag säger billiga
skämt.
Om det vi har gemensamt:
lånedatorer
böcker
ungdom

Det börjar fungera.
Det förgrenas fler
och fler saker emellan
oss:
Piano
Våld
Elmusik
Isländska utryck
hur det är
på jobbet

Det är inte ens spännande.
Det går så sakta.
Sakta.
Men jag tycker om det.

Imorgon kommer jag lämna:
The Longest Summer
12-16 jobbar du.
hopas jag.