åååååh, jag får inte min comme des garcon-kofta iallafall!
bitterheten svämmar över..

annars så är det bara 54 dagar kvar idag. en månad på pricken tills jag åker till norrland, och där går tiden fort. när jag är hemma därifrån hinner jag bara snudd på packa om väskan! så snart är det dags för pirr i magen och clementiner. looking forward indeed.

nu ska jag hänga med erik, skaffa pass och thrifta. kanske dricka öl och lägga pussel. kommer nog bli trevligt.

jag är nog kärast i världen idag, vilken lyx!

(hoppas jag inte får ångra alla dessa inläggen om några månader)

igår sa patrik: Elin saken är den att jag kan strunta i madrid för dig. men vi måste vara så säkra. saken är den att jag blir helt perplex. vet inte hur jag ska hantera situationen. alls. jag vill inget mer än att han ska komma hem men samtidigt vill jag verkligen inte att han ska ändra sina planer för min skull. för något sådant här, som man aldrig vet hur säkert det är eller inte. just nu känner jag mig säker, så himla himla säker, men jag har ingen aning om hur det kan vara imorgon. jag kan inte lita på mitt psyke och vill inte att han ska förstöra något han velat bara på grund av mig. ibland känner jag mig inte värd honom, för han är så otroligt rar. han är inte ett av de klassiska psykfallen jag alltid lyckas dra mig till. jag tycker om honom så jävlajävla, men jag är rädd att han inte skulle orka med mig, att det är värt att satsa på honom, att satsa på någon. för man mår dåligt av att paja och dra ner de man tycker om (så jävlajävla). är nog gjord att vara ensam jag.

idag är det 59 dagar kvar till madrid och det enda jag vet är att det är alldeles alldeles ALLDELES för länge.
himla du kom hem och var med mig nudå

snart ska jag på sjukjumpa, med BYXOR

och grattis i himlen mikael.

jag drömde just om lejon man kunde kramas med på riktigt, men det gjorde rätt ont då de la sig över en för de var så tunga. i samma veva serverades det starkcider i receptionen på lergöksgatan.

det är alltså dumt att sova då man egentligen ska städa och dona inför finbesöket (som förhoppningsvis hinner färdigt sitt arbete i tid)

igår fnurrade jag och patrik lite, men efteråt kändes allt tio gånger bättre. det måste vara den raraste människan jag vet.

STRESS STRESS PANIK
men jag älskar ju min allergikerdonna

jag satsar på rysk vulgotant i vinter. det gillas!