Jag lägger snart ner!
Visst var det mitt fel den här gången, men jag hörde av mig.
Det står skrivet i pannan att det inte är meningen att det ska bli nån uppsättning!
JAG GER UPP!!

18 dagar kvar!!!
helt sjukt. det är så sjukt!

"för jag ska ta studenten..." :D

helt sinnessjukt.

du ska se min studentklänning.
*lovely* :)

dock ser jag still ut som en 15årig liten flicka som provar sin storasysters studentmössa.

wellwell..

har sökt lite fristående kurser till hösten. också till en folkhögskola.
får se vart man hamnar.

detta är ett sånt stort steg för mig! :)
för oss alla som tar studenten.
så sjuukt stort! :D

har sökt massa jobb.
så sjukt att ingen nappar.

jag vill övningsköra.
ska fråga pappa om han vill övningsköra med mig nu.

hat bäst!

Det är över nu. Det är såå över nu!
UNDERBART!

Dags att ta nya tag. Se livet ur ett positivare perspektiv och bara njuta.

Studenten närmar sig.
Jag har sökt 10 jobb.
Får väl söka några fler.

Funderar på att söka in på nån kurs till hösten. Vette katten vad som händer.
Utomlands är lockande, men det kostar så mycket...

Jag jobbar numera på lokaltidningen. Kanske kan få extrajobba lite mer där i sommar.
Får se...

Men jag är glad för stunden, för det är såå över nu.
Jag är helt likgiltig över att jag inte betyder ett piss.

Its time to move on, this time for real. :D

skicka in samma dagboksinlägg

splittrad.
jag borde inte känna mig splittrad.
men jag gör det.

min bibel är borta.
kul...

wellwell..

nytt år..
nya förväntningar?
känner mig oerhört likgiltig..

jag vet inte vad jag vill.
jag hoppas bara att det finns tillräckligt med tålamod.

palla en till identitetskris..

jag har lite nyårslöften.
har glömt bort de flesta. ;)

men jag ska i alla fall (försöka):
- sluta röka
- sluta hoppa in i kärleksrelationer
- få bättre självförtroende
- skaffa mig nått som kallas självdiciplin
- acceptera mig själv (hör nog lite ihop med självförtroendet)
- flyga iväg som en fjäril

splittrad.
jag borde inte känns mig splittrad.
men jag gör det.

min bibel är borta.
kul...

wellwell..

nytt år..
nya förväntningar?
känner mig oerhört likgiltig..

jag vet inte vad jag vill.
jag hoppas bara att det finns tillräckligt med tålamod.

palla en till identitetskris..

jag har lite nyårslöften.
har glömt bort de flesta. ;)

men jag ska i alla fall (försöka):
- sluta röka
- sluta hoppa in i kärleksrelationer
- få bättre självförtroende
- skaffa mig nått som kallas självdiciplin
- acceptera mig själv (hör nog lite ihop med självförtroendet)
- flyga iväg som en fjäril

idag får det gälla. nu eller aldrig.
för jag står inte ut längre.

måste jag anpassa mig för att bli accepterad?

jag är i nån slags frigörelseperiod just nu. är trött på det gamla och vill ha in lite nytt. lite variation liksom. men då måste jag ju anpassa mig bland nya människor och ny miljö. men hur mycket ska jag behöva anpassa mig för att bli accepterad?

det känns som om jag måste anpassa mig eftersom inte ens jag känner mig själv.
ytterligare en identitetskris...

jag har börjat älska diskussioner sen en tid tillbaka. så sjukt intressant vad andra har för tankar.

Ensamheten har omslutit mig och jag vet inte hur jag ska ta mig loss...

Samtidigt som jag vet att jag verkligen behöver få vara för mig själv. Och att ett förhållande skulle vara det minsta jag behövde just nu, och även om jag skulle hamna i en sån situation så skulle jag inte kunna lita på den personen.
Men jag tycker så förbaskat mycket om dig. Och det känns så jobbigt.
Så löjligt jobbigt.

Jag är frustrerad. Varför har allt blivit så fel? Världen håller sakta med säkert på att kollapsa och det känns som om det bara är meningslöst att ens försöka förändra någonting.

Extremister i alla ämnen är några jag som minst tycker om just nu. Varför ska det vara så extremt? Extremfeminister, extremhomosexuella, extremkristna, extremmuslimer, extremhöger, extremvänster, extrema freak!

Palla!

Vi är verkligen inte trygga NÅNSTANS längre. Allting handlar om kontroll, makt och pengar. Fuck it!

Jag är dessutom förvirrad.
Jag vet inte vad jag vill eller hur jag tänker. Identitetskris?

Jag vet inte vad kärlek innebär längre. Om den ens existerar överhuvudtaget...