Jaha. Jag bestämde mig för att skärpa mig och samtidigt på en annan plats blev Kristin dumpad. Nu försöker vi återskapa det vi hade, nu är iallafall problemet ute ur bilden, förutsättningarna har förändrats. Tobbe har åkt bort och är ett pucko allmänt. Men detdär med tillit, det är svårare nu. Samtidigt är jag glad att veta att det inte finns en glasvägg mellan oss längre, saker vi inte kan prata om.

Jag känner mig verkligen på uppgång i livet. Idag satt jag och funderade på om inte min bästa tid är nu. Helt seriöst. Staden är min lilla älskling. Jag har så mycket vänner att det svämmar över och dom är allihop jättefina. Jag är stabil, har marsvin, fast jobb, krukväxter och nytapetserad hyresrätt. Det har inte regnat på hundra år och jag är snygg i håret. Jag har haft 4 bra utekvällar i rad och gått på min livs första bra efterfest. Jag hoppas att jag inte får äta upp detta snart men mina damer och herrar: livet leker! Det enda som fattas är egentligen en snygg och smart brud i mitt knä. Men det fixar jag på Priden.

Nu förstår jag vad som gjorde så ont: jag var oförberedd.

Jag gav dig allt: guld och lojalitet, jag trodde det var ofarligt. Du var ju helt oskyldig, herregud gröna valpögon, och jag gav dig allt utom kyssar. Jag trodde bara kyssar kunde döda men sen kom pilar från oväntat håll. Bakhåll:
Oföreberedd dör först.

Du sårade mig till döds Kristin.

Och pappa har rätt i sin analys: jag är så förfärligt snabb att koppla ihop nya relationsnederlag med gamla och bittert konstatera att det alltid slutar på samma sätt. Jag bestämmer mig för att stänga av och alla anledningar kan kvitta. Domen är alltid densamma nuförtiden, det är min överlevnadsstrategi:
förrädare blir utvisade ur min lilla lustgård och inga tvåminutare här inte. Forever and ever och jag muttrar vidare, letar nya stjärnor och försöker verkligen glömma dom gamla.

Nej jag har kanske sörjt färdigt nu. Kanske kan jag styra upp mitt och kristins gnista igen. Vi har bestämt lönefirarmiddag och maj-resa bort till Danmark eller Finland. Jag har valt bort Tobbe för att se om jag iallafall kan rädda upp Kristin.

Jag älskar ju Kristin. Allt som är vi: Lyssna på radio 88, kolla på Morrongänget, äta torkade kikärtor eller äppelringar, dricka rött the. Det låter simpelt men allt vi gör sker via telepati, prat är onödigt egentligen men man kan göra det ändå för nöjes skull. Jag har bestämt mig nu för att försöka rädda upp dethär. För jag tror det är värt det. Jag ska kämpa för oss.

Hon sa vi måste prata jag orkar inte ha det såhär. Jag tänkte att vi borde inte prata för jag orkar inte ha det såhär. Jag tänker stäng av hon tänker dimma över.

Jag blir ledsen av att träffa henne så ska det inte vara. Jag grinade på hemvägen idag igen. Jag sörjer det vi hade och att det alrig kan komma tillbaks. Och jag är tjejen som drar av plåstret snabbt. Jag vill inte träffa någon som får mig att gråta, även om hon är den mest fantastiska människa jag vet.

Kristin varför blev det såhär?

Idag har jag varit kändis! Idag har jag varit på förstasidan i en nöjestidning och fått mitt mail uppläst i ett radioprogram. I förrgår var jag på en fest med mer kändisar än denna staden någonsin lyckats skrapa ihop på en fest förut. Kändistätt eller inte, det var en fin kväll som gick över lite för fort. Två av mina nya favoritkillar var där och vi dansade sönder. Jag hittade upp ett gammalt internetragg och hon ville ses och tog mitt nummer. Är lite besviken för hon har inte hört av sig än.

En annan som aldrig hör av sig är Kristin. När det äntligen kom ett meddelande idag så handlade det om en tjänst hon ville ha utförd av mig. Hon fick ett kort svar och jag fick veta att hon hörde att jag var arg och att vi måste prata. Vad ska vi prata om, det finns ingenting att göra åt saken om ingen vill ändra sitt beteende? Hon vill ligga med min bästis, han vill ligga med henne, jag vill inte ha med dom att göra undertiden. Deras samveten är det enda som pratar med mig nuförtiden, jag skiter ärligt i Tobbe om jag bara kunde få Kristin tillbaks.
Men det var för bra för att vara sant. Hon var en dröm, svår att hitta fel på. Enda felet jag hittat är att hon inte valde mig när det verkligen gällde. Det var vi mot världen tills ett ragg kom emellan. Tackochlov att vi inte hann flytta ihop herregud, med alla killar som är efter henne.

Jag ska fokusera på jobbet nu igen. Och att bli fit. Det är nästan nyårslöftedags med viss förskjutning. Jag inte klippa hår hemma på fritiden mer. Jag ska sluta säga ja till alla som vill umgås på ren reflex och våga säga nej. Jag ska välja vilka jag faktiskt helst vill träffa. Jag ska börja använda mitt träningskort igen. Jag ska göra matlådor och jag ska erövra en brud i sommar. Planen är ju konkret så det är bara att börja jobba på det.

Igår var jag full. Det är jag aldrig annars, verkligen aldrig. Ute med nya jobbet (nya jobbet!). Berättade vänligt men bestämt för tjejorna att det blir inte någon större mängd dricka eftersom jag inte gillar att bli full och inte blir en bättre människa av det. Men så tänkte jag, jag testar det var ju så många år sen kanske har jag ändrat åsikt. I smyg blev jag dimmig, samtidigt som dom andra utbrast i omgångar: Åh vi vill ju supa dig under bordet!
I kön ville jag spy. Tänkte på den gången Kristin och jag var på samma ställe på en annan firmafest och det var hon som kräktes. Det var den tråkigaste fest jag varit på då men denhär var lysande. Förutom att den antagligen hade varit ännu bättre om vjag varit nykter.

Bratsen dras till mig nuförtiden jag funderar på varför, har jag fått en auora som säger att jag är mottaglig bara för att jag gjorde ett snedsteg. Så först kom skrytarkillen som bodde i finområdet och jobbade på utestället men inte den kvällen. Sen när jag vinglade hem ensam kommer en man ikapp mig och börjar prata. Han undrar om jag också tvingas bo i dethär skitområdet. Själv har han tydligen fått sin pappa att köpa en lägenhet till honom nu så han ska snart flytta. Jahaja. Jag trivs här jag sa jag nu svänger jag hejhejdå backslick.

Ja det har hänt lite sen sist. Mitt internet bröt ihop men nu är det och jag tillbaks. Jag har skaffat en ny karriär. Min underbara Kristin har börjat kuttra ihop med min bästa Tobbe och jag är svartsjuk. Det slog mig att han alltid tar mina överkvinnor, dom jag avgudar och inte hittar några fel på. Han tog Tove - i smyg - i ett år. Kristin försöker han ta i smyg men så pinsamt lätt det är att läsa av vad dom håller på mig. Det sårar mig att veta att när jag sitter ensam och kollar på så ska det låta och Kristin dissat mig med svepskälet "öl med Josse" så är hon ute på krogen med Tobbe och flirtar sönder. Har blivit en hemsk människa av detta. Missunsam och barnslig. Pendlar mellan att vara dramaqueen och vilja säga upp bekantskapen med båda för att markera och för att slippa jobba med migsjälv. Altenativet är att låtsas som ingenting och och umgås med båda försig. Hur länge nu det kommer gå eftersom all sånhär skit slutar med två personer som blir en och inte kan klara sig själva längre. Patetiskt. Ett par till i närheten och jag spyr.

Nuförtiden är det mest hockey, hår, shopping och Kristin. Kristin är så bra, vi har telepatisk kontakt och har levt ihop hela mellandagarna. Jag har känt henne sen förra året då vi började jobba ihop på sommarjobbet men det har aldrig riktigt blivit av att vi umgåts fast jag vetat att hon är en tjej i min smak. Men sen la familias medlemmar alltmer börjat tappa stinget har det blivit hon och jag kvar. Och det räcker med henne, de övriga i familjen kan gott hålla sig undan. Christian är skum och undvikande, jag saknar honom men det är överkomligt. Jag mår bra och klarar mig fint även om jag inte kan neka att jag skulle ta tillbaks honom utan att tveka om han bad mig. Det har kommit fram att Kristin och Calle varit mer än bara vänner i smyg. Och då var jag ju tvungen att avslöja min relation med Chrisitan. Vi skrattade gott båda två åt att ingen upptäckt den andre för att man haft fullt upp med att mörka sitt eget. Jag och Chrisitan hånglandes i soffan medan Kristin och Calle hånglar på balkongen. Båda paren lika rädda för att bli upptäckta. Det är ju jättelustigt! Synd att man inte visste om att man varit på parmiddag alla dessa gånger.

Det känns bara så förfärligt tomt!
Lyssnar på Roisin Murphys "Tell Everybody" och känner för att skicka den till dig.

Tell everybody I'm your lady
Tell everybody that we're not fading

Men det är ju det vi gör!

Kajsa har blivit singel och det är ju det jag gått och väntat på. Nu ska jag bara lista ut om hon är värd att kräla för eller om hon är tråkig och som misstänker lite. Vi märker.

Det går bättre än jag trodde, snart två veckor sen och jag dör inte av saknad men det kan handla om förträngning. För jag skulle nog kunna dö av saknad om jag tillät mig själv sörja det mer. Skulle kunna ge min lilltå för att få höra att han saknar mig.

Han slår mig bara. Putter och buffar. Det är det enda. Kyssar vill jag ha. Stryk får jag. Jag vill hellre ha distans. Men han verkar ju alltid befinna sig där jag är. Idag fick vi jobba ihop igen. Sen blev han medbjuden hem till Kristin av Calle. Så där var vi fyra. Och han ligger i mitt knä och han krokar arm och vilar mot min axel på bussen senare och jag förstår inte släpp mig släpp mig helt eller inte alls. Vi tjafsar bara nu. Precis som innan allt fast hårdare.

Det finns ingen person som irriterar mig mer.
Det finns ingen person som jag är mer förtjust i.
Farligaste sortens hatkärlek.

När jag ska berätta om honom för någon måste jag alltid börja med alla omöjligheter. Om allt som är min motsats. Alla hans dåliga sidor och vanor. Alla dom dåliga sidorna jag i smyg antagligen älskar samtidigt som dom stör mig förfärligt.

När han går av bussen sätter sig istället en tjej med det finaste dockansiktet jag någonsin sett mittemot mig och pratar i telefon. Efter en stund mumlar hon något och ler mot mig några gånger. Tillslut måste jag fråga vad hon pratar om. Hon säger att jag är den enda vettiga och coola på bussen, resten är fjortisar. Hon är sjukt söt. Jag snackar om gayklubben jag tjuvlyssnat mig till att hon varit på. Vi ses nästa gång säger hon sen måste jag gå av. Jag tänker gå nästa gång och bjuda henne på en drink lätt. Hur har jag kunnat missa henne?

Så är det: en ut en in. Det måste vara så. Jag tänker inte fastna. Det har snart gått en vecka till och jag har praktik och proven är förbi, begravningarna är förbi nu ska det bli fina dagar. Det har jag bestämt.