 | 2009-09-01 20:16
ska jag? |
ok. jag har formulerat ett text. ska jag? skajagskajagskajag?
vad väntar jag mig för respons? och vilken respons vill jag egentligen ha? och kommer han ens att fatta vad jag menar?
kanske bäst att skita i hela grejen.. ännu ett inofficiellt avsked. som. kommer. brytas.
vill jag att det inte ska kunna brytas?
ja jävlar vad svårt det kan vara.
| 2009-09-01 19:48 |
jag passar på att skumma min historik när jag ändå är här och tog mig tillbaka till 2006. ja jävlar vad känslor ändå!
men var är mina favoriter? jag minns inte mina favoriter. är ni kvar?
| 2009-09-01 19:18
att surfa inkognito |
det var ju evigheter sen, detta. jag minns, nu när jag kollar efter, att jag ändra infotext om mig till "lever jag än?". som ett test, då för längesen. då var svaret var nej, men nu är frågan högst aktuell igen.
jag testar.
jag skulle kunna börja med att rabbla historia. är det två år som gått? men det jag verkligen vill skriva, det som jag loggade in här ingognito för att skriva skulle likväl ha kunnat utspela sig då. precis som två år innan dess. det handlar om h. och det handlar till viss del om th, men mest om h. igen och igen och igen. vi ölade igår, jag och h. gången innan var inte särskilt längesen men gången innan dess var sjukt längesen, typ ett och ett halvt år på grund av mitt inofficiella klippande av band. och det funkade så bra det mötet, vi tog upp kontakten igen och vi tipsade om saker som vi visste den andra skulle tycka om och vi smsade saker som vi var tvugna att berätta just då, just där, och när phonen pep på fredagskvällarna visste jag vem det var som fyllesmsade. igen och igen och igen. men det gick för långt där nångång i augusti och igår träffades vi alltså igen. som om inget hade hänt, igen och igen.
problem 1: han tar min energi och gör mig svag. han rubbar min fokus.
problem 2: är det så att jag vill att han ska, just det, rubba min fokus?
problem 3: han får mig att tveka över situationen med th, han får mig att undra om det verkligen är rätt?
problem 4: om jag officiellt klipper banden denna gång, inte bara inofficiellt som förra, gör jag det då för att jag hoppas på en viss reaktion från hans sida? eller är det så, att jag faktiskt gör det för att slippa bli av med min energi när jag väl byggt upp den igen?
sanning 1: jag skulle aldrig, jag menar aldrig, kunna bli tillsammans med h igen. aldrig.
sanning 2: om det nu är fel med th, vilket jag får för mig i bland och ibland inte, så lär jag komma på det även utan h inblandad. väl?
sanning 3: jag är livrädd för att vakna upp en morgon när jag är alldeles för gammal för att vara snygg på krogen och tänka att jag valde fel.
sanning 4: han får mig att hoppas. och han får det att pirra.
vad är summan av detta?
| 2007-07-05 14:08
|
sent igår kom jag på, men herregud jag har inte haft en tanke på det här. anledningen till att jag kom att tänka på det öht var inte anledningen man kan tro, utan ett sätt att ta reda på hur länge jag o th egentligen varit ihop. vi har skojat om det och undrat hur folk egentligen har koll på sånt. typ exakta dagen. jag fnissade när jag kom på att det kan jag ju kolla i mitt arkiv, och skulle surprisa honom med det. sen kom nästa tanke. den senaste tidens missär. månader av oro och tankar, och för att inte tala om den senaste veckans läskiga events. inget av det, inte ett ord, har fastnat här. har a tagit denna plats? hon har varit en klippa, minst sagt.
så nu då? nu när jag (igen) är över på andra sidan? det kanske räcker att nämna att datumet med stort d tillslut blev den 28 juni. det räcker nog så, plus att jag lärt mig min läxa. jag är visare nu.
förövrigt tittar jag på lägenhet för två och välkomnar pirret i magen som är tillbaka.
| 2007-04-18 14:55
|
han sa igår, när vi kramades i en allt för liten soffa, du kan lita på mig, jag släpper dig inte. jag tänkte då, medan vi kystes, kan jag verkligen det? vilket är orättvist, jag vet. det kan jag ju. men såret är som sagt öppet. han frågade idag, ska vi sätta oss på balkongen o dricka upp kaffet o röka? jag tänkte då, köp dina egna cigaretter. hela den ekonomiska grejen som stört mig så länge blossar upp när jag inte har annat att ta till. jag skulle löst det medan det var aktuellt, men jag fegade ur då och sopade det under mattan. när ska jag lära mig att lita på mina instinkter?
igår saknade jag honom som aldrig förr och hela jag sken upp som solen när vi möttes. väl tillsammans blir jag tråkig och svär i tysthet över vardagen. jag är vansinningt trött på alla tankar. hur får man dom att sluta? och hur mycket ska man säga högt?
| 2007-04-12 03:38
mf |
mitt i allt det här.. onda, i det som är så stort att jag nog inte greppat det än, så blev jag sviken av th. av th!! han, min stabile hjälte som man kan lita på i alla väder, som jag vet gör allt. precis allt. ja, han.
jag försöker att inte göra för big deal av det här, att hålla det på lagom nivå. men det kan inte hjälpas att jag anar lite spiken-i-kistan-tendenser. jag som generellt har svårt att lita på folk, som blev grundlurad av h omochomigen, släpad i smutsen, jag fick just något bevisat för mig. så känns det. just den här kniven i hjärtat sårade som värst och reaktionen kan just nu jämföras med tidigare sår som fortfarande inte läkt. jag hoppas verkligen att det är jag som är dramaqueenen här, att detta inte påverkat o s s så mycket som jag tror. för vem vet vad detta betyder annars, oh help me god.
| 2007-04-07 03:44
|
jag har klarat mig ok so far, men nu kommer spökena. jag har värsta worstcasesenariot som går på repeat, jag vill bara veta. jag tyckte illa om påsken innan, det här hjälper inte. jag har börjat skriva mina lines till på sön. det är svåra lines, mycket svåra.
| 2007-04-05 18:09
pee on a stick 2 |
ja jävlar.
fucking jävla påsken gör det inte möjligt att ringa Samtalet förrän på tis kl 0930. men nu då? jag väntar på reaktionen, men koncentrerar mig på min tvättid. jag vågar inget annat. ska jag ringa th? helvetesjävlarskit. jag ringer a, hon vet allt so far. kan jag dricka den där vinaren ikväll då? nej det kan jag ju inte. eller? det gör ju liksom ingen skillnad. herre gud.
| 2007-04-05 17:06
pee on a stick |
tanken har grott ett tag. pinsamt länge faktiskt, jag vågar inte ens erkänna för mig själv. jag är en jäkel på att låta tankarna snurra, men jag kan också vara en jäkel på att sticka huvudet i gropen. i gropen finns inga problem. anyway, det är faktiskt så att det nog krävs ett mirakel för att det där jävla strecket inte ska visa sig. åh hum, jag är dum. det där med ansvar, ska man ha koll på det vi det här laget? hursomhelst så dricker jag en massa vatten nu och samlar, så att säga, kraft. ticktackticktack.
| 2007-03-27 01:41
är det normalt? |
helgen gick bra. jag försvann i hans stora famn och hålet i mitt hjärta värkte när han åkte. jag har inte tänkte så mycket på det som hände innan vi åkte, ja förutom dom dagliga tankarna då. är dom ok? jag menar, han finns där nånstans hela tiden. när som kan ett minne dyka upp, något vi gjort eller något han sagt. ofta såklart, om inte nästan enbart, bra minnen. som den gången tillexempel då han.. nej. inga minnen nu. jag försöker gömma dom o önskar att dom inte poppade upp jämt och ständigt. jag jämför det hela med hur det var med t och att jag inte alls tänkte så om honom när det var jag och h. jag inser sen såklart, att det ligger stor skillnad i det. jag var kär i h. jag var inte kär i t. jag inser också att jag ju självklart ofta tänker på andra personer som tagit stor del i mitt liv. det gör man ju. varje dag. det är inget konstigt, som a tillexempel, som em, som mamma, som min ena bror och den andre. som ens ex. det är ok, det gör man och det finns inget konstigt i det. men. de minnen som som sagt poppar upp, de är fina minnen. ibland knyts magen när jag inser att det är minnen på något jag hade då, som jag inte har nu. sen kommer undran och tankarna kring om det inte ändå bara handlar om att man gärna förgyller det som varit, att man glömmer allt dåligt som fanns upptill. jag menar, alldeles nyssens höll jag på att bli galen på att th inte kunde komma hit fort nog. otåligheten var total. men, frågan kvarstår; är det normalt?
 |
