Jag hade sett fram emot skolstarten, tänka på annat, koncentrera mig på studierna och kicka ass vad gäller grammatiska termer. Naturligtvis blev det inte så. Första dagen (måndag förra veckan) började med kramkalas och samtalsämnet "vem har gått ner i vikt?". Merparten av klassen drog i sina ickeexisterande kärlekshandtag och Karen tipsade om den fina huskuren smörja in magen med olika matoljor för att slippa bristningar. Därefter blev vi insläppta och jag upptäckte att min motivation krälar omkring på golvet. Det var omöjligt att fokusera på studierna, jag stirrade ut genom fönstret, i tomma intet eller i pappmuggen med avsvalnat termoskaffe.
Min lärare har förstås noterat min passivitet under den gångna veckan och gav mig idag i uppgift att redogöra alla grammatiska fel i en autentisk uppsats a la gymnasieelev. Fick godkänt, gick hem under rasten.
Jag är för feg för att hoppa ut genom fönstret eller göra något riktigt drastiskt. "Har man inte tagit livet av sig än så finns det inga anledningar att göra det nu." sa Janni. Viket hon har rätt i. Jag är inte det minsta suicidal, bara less och sliten. It'll soon pass

När jag tror att allt är fina fisken är det egentligen surströmming

Min mest traumatiska upplevelse denna vecka var att bli hotad med en vässad blyertspenna av en elev samt att vidta sanitära åtgärder på extraknäcket.
Jag har ännu inte vant mig vid att kallas för flickvän och att göra hushållsshopping tillsammans, idag hittade Joel och jag en finfin grön toaborste på IKEA. Vardagssaker man kanske borde glädjas över, käka lunch bland barnfamiljer, välja det enda alternativet man kan äta från menyn. Det mesta är skittråkigt, och då blir det som annars skulle vara rätt så tråkigt lite roligt. Som att döpa Samsons snodda damcykel till Anitra efter Göran Perssons fru. Cykeln skulle ha ett populärkulturellt namn men inte fasiken vet jag om Anitra är pop.

Idag har jag fått rekordmånga sms, annars är det visst aldrig någon som behagar skicka meddelanden till mig. Rashmi bjöd på fest, Samson berättade att han var bakfull, ratade IKEA och kräktes, Jonas skrev om cityfesten i Gävle, Joel var glad över sitt besked från A-kassan, Pappa hade landat i Oslo, Helen åkte tåg...varför är det så sällan man är populär? Populär och tuff. Idag fick jag en hårkommentar, det skulle visst vara en komplimang men jag vill inte kännas vid att det skulle vara snyggt att ha hår som misstas för en peruk. "Det är så fint, jag var säker på att det var en peruk" Näe!

Yet another, av: zrwe

1: Enligt googles sökfunktion är jag: a collection of clothing for real women (annah)
2: Den senaste boken jag läste var: invisible monsters av C.Palahnuik
3: ..och den bästa boken jag har läst är: the wig my father wore av Anne Enright
4: Jag sover oftast i: en svart klänning med knytärmar
5: ..men det kan även hända att: jag sover förutan
6: ..och då!: jävlar
7: Jag gillar att: äta mackor med persilja och jordnötssmör
8: ..fast kanske inte: varje dag, man måste tänka på figuren
9: Igår så: kom mina papper från CSN
10: ..för att inte tala om igår då: jag fick middagen serverad
11: ..men framförallt, imorgon: är början på mitt nya liv
länk till denna frågespalt

Idag har Joel och jag gått en massa (mina fötter luktar mustigt), bl.a till biblioteket där jag stiftade bekantskap med en lämnatillbakaböckerna-maskin av hightechstandard. Man slänger dem på ett löpande band!
Sverker ringde nyss och ville veta hur det går med låten, jag ljög lite eftersom det bara går sådär.

är mitt smeknamn på Samson. Han låtsas att han inte är förtjust i det men jag vet nog allt hur hedrad han känner sig.

Två smakråd kolliderade, åh vad jag älskar kallprat, speciellt när man vill slå människan mittemot. What did the five fingers say to the face? SLAP!

MÅNDAG:
Fick ett tjockt kuvert hem i brevlådan. Happy happy joy joy a la Jenny innehållande: Arbetaren, klippdockor; ett trevligt brev med klippkonst, en läcker bild på dr Phil och reklamslogans till Le Squeezer Pleaser. Tänker man efter så är det oroväckande många kvinnor som vill ligga med doktorn, säkerligen alla som befinner sig i tv-studion under inspelningarna av hans program. Tillhör själv inte denna skara av suktande fruntimmer men kan ändå (med avsmak) föreställa mig hur det vore att ha Phils svettiga lekamen ovanpå sig. Undrar om han vill få sin panna torkad med Kleenex emellanåt.
Klippdockor försökte jag leka med som liten men eftersom jag aldrig lyckades förstå vad flikarna till dockornas kläder var bra för och dessutom hade tillgång till en sax så gick det inget vidare. Fick hålla mig till bokmärken som det var helt riktigt att man skulle klippa bort det vita runtomkring. Ändå kunde jag förstås inte låta bli att modifiera dem heller, ett motiv kunde bli två, tre eller kanske tom fem! Fler är bättre, flest är bäst. Åttitalist = materialist.
Le Squeezer Pleaser är ännu en av otaliga uppfinningar i min hjärna, på lågstadiet blev det iaf prototyper av ett fåtal. För stunden briljanta men oftast ogenomförbara idéer.

TISDAG: -

ONSDAG: En gränsöverskridande bror. Fick på kvällen ett glädjande besked om att somliga väljer Malmö före Tallinn. Gott.

TORSDAG: På väg till jobbet tänkte jag på hur roligt det vore med handrörelser till "Hey Lover" Lite schysst gestikulerande liknande de till barnlåtarna "Litet Hus Vid Skogens Slut" och "Imse Vimse Spindel". På väg hem från jobbet tänkte jag på battles och om jag hade förmågan att spotta text. Författade lite för mig själv och kom sen på att det inte är så konstigt att jag så sällan skriver poesi. Lyckades mest förnedra mig själv med några usla rim som den bristande improvisationsförmågan erbjöd.

FREDAG: Intervjuades för ett bra projekt. Gick på jakt efter moulinegarn i närmaste sybehörsaffären. Dansken som ägde butiken tyckte att det var lite för exklusivt för hans affär, något mormor knappast skulle hålla med om. I ett försök till tröst sa jag att han ju iaf sålde paljetter och det var fint. Då började dansken citera Kim Larsen och frågade om jag brukade lyssna på honom. Till hans besvikelse så sa jag att det brukade jag inte men i ett andra försök till tröst så nämnde jag att min pappa tycker om Kim. Samt att Danmark producerar annan bra musik. Då mumlade dansken något om att man faktiskt inte kunde begära av svenskarna att intressera sig för sitt grannlands musikliv. I mitt tredje och sista försök till tröst lovade jag att återkomma och köpa en påse paljetter någon dag.

Jag är förvirrad och J säger att jag ska komma hem så det kanske jag gör ett litet tag för just nu blir ovädret och försurningen min död.