http://www.tv3.se/index.phtml?page_type=document&document=33483&chart=247469

det här är ren och pur tragik. ung rebell på tv3, take me there plzzzzzz

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,62497287_852__,00.html


oj var det din katt!! 3000 balobas så är det lugnt va?

och killen som räddat så många svåra andetag, tack.

jag hoppas att du trivs förbannat väl.

skämt om självmord är aldrig roliga.
aldrig.

jag brukar säga till folk som försöker peppa mej när jag är nere att det inte spelar någon roll vad de än säger och att de inte behöver ödsla tid på mej och att jag löser det här själv och att de inte behöver oroa sej. jag brukar säga det.

folk tror alltid att jag ska döda mej själv eller något när jag är så här arg och besviken även om jag aldrig ens pratar om det eller någonting när jag mår såhär så tar folk det förgivet och det värsta VÄRSTA värsta som finns är när folk säger typ; "amen gör inte det. jag skulle sakna dej".
jag hatar plattityder. hatar hatar. jag vet väl vilka ssom skulle sakna mej eller itne om jag dog men jag tänker inte dö än så ni behöver inte säga saker som får mej att tro att jag borde dö.

jag skulle vilja att det fanns en six feet under-diskussionsgrupp.
och en för vilka anagram som helst (för det finns väl några såna typ). ojoj.

öd(e)la landade seckad - canada skall döden dö

jag måste sova nu innan jag dödar någon med min humor

jag har fan smyglärt mej yoga nu. tjockisstatus.
jag ska yoga innan jag sömnar så får jag en lugn och harmonisk natt med drömmar i vilka min klass INTE deltar i robinson

jag började en ny kurs idag.
och i vanlig ordning (i lite runda svängar), så skulle alla säga favoritbok och favoritfilm och genom detta så skulle man på något vänster förståååå personen bättre, är det väl tänkt.

och jag hatar. hatar hatar hatar, alla som tar "liftarens guide.." som favoritbok och "pulp fiction" som favoritfilm, det är så otroligt tråkigt och fantasilöst, alla gillar liftaren och pulp ficion. tråkigt. aLLa. jättetråkigt

jag tänkte nog bara säga det.

jag ägnar på tok för mycket tid åt att tänka på döden.
inte någon död som rör mej direkt, utan alltid någon annans.

jag tänker på hur folk kommer se ut när de är döda, om någon
överhuvudtaget kommer bry sej om att de att de är döda,
hur deras begravning kommer att se ut, hur deras liv var och
om de verkligen fick ut något av det och kanske och framförallt
FRAMFÖR ALLT hur de kommer att dö. (sätta något i halsen,
påkörd av en vespa, plågsam naturlig död, banger-död, ja you
name it).

90% av min tid då jag är bland folk går nog lätt ut på att tänka
ut såna här grejer. 90% av människorna jag ser vet jag precis
allting om. allting. (hä hä). ja, typ också vad personen pratar med
sin familj om vid middagsbordet eller om personen kanske inte har
någon familj ÅH NEJ HON BOR ALLDELES ENSAM! hon kommer
hem helt ensam efter slitiga arbetsdagar och det är inte ens någon
som frågar hur hon mår! hon äter middag i all ensamhet och gråter
till löjliga teveserier som absolut ingen annan gråter till bara för att
hon inte vågar gråta åt det hon egentligen ...

jag borde nog börja koncentrera mej på typ lite reality kanske.
jag är väl för löjlig.

jag har en kompis som har haft ätstörningar och varit sjukligt depressiv och tonårsförstörd i två år nu. jag har hjälpt henne genom allting och alltid funnits där och nu plötsligt idag så slog det mej att hon aldrig har frågat hur jag mår. det är fan sjukt. hon har aldrig brytt sej om att ens fråga hur jag mår.