dimma, fågelkvitter, sovande katter i soffa, dvd, varm dusch. bra på sätt och vis, inte helt optimalt enligt flit-skalan. jag befinner mig i en liten grop just nu, inte nödvändigtvis en alltigenom farlig grop men väl något som jag måste klättra upp ur. i någon riktning. jag befinner mig i en lite märklig situation just nu. under morgonångesten betyder skola och sånt allt, för att senare under dagen tappa i betydelse, det kvittar, scheissegal. lite uppgivet och energilöst sådär. det går såklart upp och ner, men på sistone har det legat ganska långt ner och bara malt på. jag gör inte många knop, ibland en plötslig hastighetsökning, ibland ett oväntat energitillskott, men ofta noll. det är den där energin, lusten, inspirationen, viljan. jag och min darling ska prata prata prata ikväll, det kommer bli tufft och bistert men ändå skönt. allt annat, eller ja allt, men det mesta runtomkring är annars fint och väl och bra. efter mycket röjande och fejande och bärande har vi tillochmed ett nästan fungerande hem! nu måste jag bara välja en riktning ur gropen.

min kropp har liksom en inbyggd spärr mot det där jag borde göra, jag skjuter upp det i det längsta och när jag väl försöker närma mig börjar det krypa lite överallt, jag blir spänd i mina axlar, jag känner av spänningen i mina armar, halsen snörps åt lite grann och jag blir orolig i kroppen. och det är ett elakt dubbelproblem i det hela - när jag tar mig an det hela händer ovanstående, skjuter jag istället upp det ytterligare kryper det i kroppen för att jag vet att jag borde göra något åt saken. ack ja. ändå känns det någorlunda okej, för det är ingen mörk ångest vi pratar om, bara onormalt hög oro för jag vet egentligen inte precis vad. lite ångest, helt enkelt. suck. heta tips för att råda bot på det hela tas tacksamt emot.

skärtorsdagen! jag skriver bara på högtidsdagar nuförtiden. katterna härjar runt hela lägenheten med ett litet påskägg, det känns väldigt tidstypiskt på något vis.

alltså, mitt lilla liv pendlar fram och åter, upp och ner. idag är det skärtorsdag och sågott som påsklov, då gör det inte ens något att en tjej försynt knackar på dörren och säger att hon råkat ta fel på dag och sno mina tvättmaskiner, trots att jag masat mig upp efter sex timmars sömn bara för att få utnyttja just dessa extra maskiner.

swissair - one nation under a gloom börjar spelas i bakgrunden, det är verkligen rysligt tjusigt! jag vet inte mycket mer om bandet ifråga att de åtminstone numera är göteborgsbaserade och att de släppt en trelåtars-ep, men oh så fint det är! länge sen jag kände ett sånt där skönt välbehag av att höra ny finfin musik. igår var jag förresten på mountain goats på pustervik. grymt fint med en oväntad spelning mitt-i-veckan som är så BRA!

lennart, ja den ena katten alltså, kommer och vill ha sällskap och börjar baka på min mage och slicka på mina händer. han behöver klippa sina klor. han behöver definitivt sluta med sitt kattunge-slicka-och-baka-beteende. nu är det okej, men definitivt inte när jag blir anfallen mitt i natten och omöjligtvis kan freda mig under täcket. nu kommer kaj också och undrar vad som står på. åh, jag tycker så mycket om de små liven.

nu kom knackade hon på och berättade att maskinerna var lediga och bad åter om ursäkt. det var ändå en vänlig maskinstöld tycker jag.

i detta välbehag vet jag inte riktigt om jag orkar dra upp motgångar och besvär. njä, inte riktigt. det finns ju liksom framgångar och goda saker att tänka på också. jag nöjer mig med att konstatera att min telefonskräck sannerligen är ett faktum, och att den ovanpå allt annat riskerar att skapa lite för mycket stress för mitt eget bästa. uppskjutandet av samtal har blockerat allt annat arbete denna vecka och ökat stressnivåer till en bra bit över det lämpliga. jaja. jag har bestämt mig för att skjuta upp allt en vecka, det spelar ingen roll och gör att påskledighet kanske faktiskt kan bli lite mer av ledighet. om nu inget har hänt den senaste veckan skulle ju det kunna tolkas som ledighet, men en arbetsvecka utan arbete, med stressnivåer upp över huvudet, är faktiskt inte så behaglig. lyckligtvis är jag ganska duktig på att skjuta det åt sidan utanför arbetstid, det har varit flitigt med sol och fikor och öl och jag vet inte vad allt på sistone. gött! att allt riskerar försvinna som i ett litet töcken är en annan sak. a har köpt en kamera, det kanske kan bättra på minnet?

förresten, om mjaumjau hade startats idag, hade det varit en bloggsamling då? hade jag varit en bloggare då? nej, kanske inte om jag bara uppgraderar på väl valda högtidsdagar. "högtidsbloggaren" hade jag kunnat kalla mig, bara för att fånga in alla som söker på "påsk", "jul" eller "fläskmåndagen".

förresten två, jag känner något slags märkligt behov av att ta en kaffe med en människa jag inte alls känner men verkligen borde känna. ökande behov av ny input kanske? däremot har jag ingen människa i åtanke. kaffe någon? ett klart märkligt stycke det här, men jag menar allvar. på något sätt.

jaja. jag ska brygga mig själv en kanna, så ska vi se vad dagen kan tänkas ha för spännande i beredskap, ja förutom tvätten då.

idag är det blåmåndagen, även kallad bull-, fläsk- eller korvmåndagen. tydligen.

huuu det ryyyser i kroppen och mina axlar klagar när stressen plötsligt börjar jaga runt. jag tar mig tillbaka till det där jag borde göra mer och mer, men det tar på krafterna. förra veckan var stressnivåerna farligt höga när jag åter tog mig an sådant som jag pysslade med alldeles innan sjukskrivning i november. men jag fixade det! nu är helgen slut igen. planen var förstås att sätta igång med fliten på morgonen, men då är det bättre att låta oro nå mer rimliga nivåer innan jag tar mig an allt. eller ja, det bästa hade ju varit om allt bara kunde flyta på, som VANLIGT. men allt ÄR inte som vanligt. människor runtomkring mig säger att jag är duktig och att jag ska vara snäll med mig själv. jag försöker, men det hela balanseras ju mest hela tiden av något slags dåligt samvete, eller kanske bara känslan av att det här ju egentligen är saker som jag borde klara av. och idag har jag ju faktiskt en deadline att skåda fram emot, till mötet imorron måste jag ha tagit fram något slags material att diskutera. lugn och fin, ett steg i taget. isch isch isch.

gazpacho. kall soppa! det har tydligen lyckats undgå mig under hela mitt långa liv. kom jag osökt att tänka på under den långa promenaden fram och tillbaka till köket. dit jag promenerade eftersom jag också insåg att jag inte hade druckit en enda liten bit pastis på hela helgen. det duger inte.

det blir ljusare och ljusare! så fantastiskt bra. bara det räcker en bra bit för att höja energin. jag är vansinnigt nöjd över varje dag som det inte regnar. och sådär i största allmänhet, energinivån ökar, stressen och oron minskar. det kommer nog bli nånting av allt det här till slut, även om de sura ekonomiska efterverkningarna börjar göra sig påminda. idag har vi varit ute och löptränat igen, bara en sån sak liksom. dessförinnan avslutade jag filmfestivalen genom att titta på schweizertysk film. geil! i soffan bredvid mig ligger kaj och sover sött. de små liven är så söta så söta!

i all korthet: även om livet inte är hundraprocentigt åter till det normala, så är det ack så mycket bättre än de senaste månaderna. energi, ork och rörelse framåt, liksom. för att inte tala om att jag hunnit vända in och ut på mig själv och på vägen kunnat konstatera att visst, jag har ju ändå någonting att komma med, visst, jag har allt vänner, visst, det kan bli något av mig med tiden. LYCKLIGTVIS finns det ju alltid något att jobba med, men ett steg i taget, det har blivit min nya devis. ett steg i taget.

hej internet! ja, jag förstår såklart att du har saknat mig. det var tillexempel exaktemente ett och ett halvt år sen jag skrev mitt senaste mjaumjau-inlägg. på arton månader hinner rätt mycket hända. man hinner åka till indien. man hinner studera ett halvår i holland. man hinner läsa sina sista kurser på en lång lång utbildning. man hinner åka på designworkshop i frankrike. man hinner göra slut med en flickvän-sedan-flera-år. man hinner hemtjänsta. man hinner flytta från kullen till andra långgatan till majorna. man hinner dricka bra mycket öl. man hinner träffa bra mycket bra människor. man hinner hitta en ny fantastisk flickvän. man hinner spela en hel del piano. man hinner börja exjobba. man hinner drabbas av livskris och stress och oro och ångest och nedstämdhet och bli sjukskriven i ett par månader. man hinner fira jul en andra gång och tänka att världen onekligen har sina ljusa sidor, att man kanske tillochmed själv någon gång har något att tillföra. men jag är fortfarande väldigt ledsen för det där, kristina.

jag lyssnar på leonard cohen, mamma julklappades med skiva med best of från de tidiga skivorna. så fantastiskt bra, men lite dystert kanske. jag ska ut i afton och dricka öl med vänner från förr i nöjesmetropolen kristinehamn. det brukar vara en upplevelse. nu ska jag nog ta mig ett julbad. ta hand om dig, internet.

jag vet, jag försummar mjaumjau. det är synd på flera sätt och vis, inte minst för att jag inte för någon slags dagbok någon annanstans och för att jag sannerligen borde om jag ska hålla reda på mitt liv. ibland tycks rensandet av min inkorg på mobilen vara det enda som får mig att minnas vad jag ägnat mig åt på sistone. med tanke på att jag samtidigt raderar de gamla meddelandena så känns det ju inte som en särskilt långsiktig lösning. kanske inte mjaumjau heller, men det är sannerligen roande att läsa gamla inlägg. ibland tycks jag dock ha en tendens att bli sådär hyperkäck, bara för att jag samlat energi i två månaders tid för att skriva ett inlägg. nåja.

det är sommar. det är fortfarande rätt ljust ute trots att klockan är sen kväll. jag älskar sommarkvällar. jag är lite mör, de tolv timmarnas hemtjänstande kan vara en rimlig förklaring. jag dricker kall tuborg och lyssnar på stereo total. jag trivs.

saker och ting är bra. en hård vår i skolan med många projekt, men samtidigt har jag trivits jättebra. det enda som är lite skrämmande är att jag så sakteliga närmar mig min examen. förvisso ettochetthalvt år kvar, men det är ju ingenting egentligen. jag har runt hundraåttio högskolepoäng bakom mig redan. efter sommaren åker jag till holland och pluggar, efter det är det bara ett halvår kvar av kurser och sen exjobb. ohdear.

[vilaines filles, mauvais garcons lyssnar jag på nu. vilket sväng! snälla, skicka musiktips till mig. det behöver jag. alltid.]

jag hemtjänstjobbar denna månad, inte många dagar till nu, sen åker jag till indien. två veckor to go, sen sex veckor runtresande. wunderschön! det har blivit lite klent med festande och sånt därnt under våren, sparande, pluggande och tidiga hemtjänstmorgnar har varit lite lätt hindrande. jag tror definitivt det var värt det. det har ändå varit en ypperlig vår, även om det inte festats så livligt så har det såklart varit en och annan torsdagsöl. och onsdags- och söndags-. ja, ni vet. fast jag är lite danssugen. inte just precis i detta ögonblick, nu längtar jag mest efter dusch och sömn, men annars. jag vill dansa till the smiths och dricka öl och bli lite salongsberusad. det hinns.

jag gillar verkligen hemtjänstandet. nej, jag vill verkligen inte jobba med det på heltid under någon längre period, men som jobb såhär är det fantastiskt. så många underbara tanter och gubbar! såklart, hemtjänst innebär ett visst mått av hygienfixande och städ och sådär, men det utgör en försvinnande andel av den totala tiden. ofta handlar det bara om att lyssna på äldre damers flöde av ord efter många ensamma timmar, att lyssna och hjälpa till med vad som nu kan tänkas behövas och bara vara sig själv. jag tycker det är härligt med ett jobb där man faktiskt får någonting tillbaka, inte möts bara av en blinkande datorskärm eller en nymonterad volvo.

min lilla, lilla, endaste mormor har kommit till himlen. jag blir ledsen i hela mitt hjärta av att tänka på det, så många minnen, men samtidigt är jag bara glad för hennes skull. äntligen har min lilla mormor fått frid, äntligen har hon fått träffa morfar igen. på sätt och vis fick hon det bästa slutet man skulle kunna tänka sig: snabbt och fridfullt, med de tre barnen som höll henne i handen och jag och min syster i en liten sal på sahlgrenska. bara två dagar innan var hon helt klart och redig, jag var och hälsade på i flera timmar och vi pratade om allt som om det var som vanligt. jag blir så ledsen, jag gråter bara jag tänker på det, hur mormor såg ut som den fina lilla schweiziska dam hon var när hon låg i sin säng på sahlgrenska. begravningen var jättefin, en jättebra präst och en fin avslutning. jag spelade dahlgrens "jorden är ett litet rum" på flygel för mormor. min lilla lilla mormor. jag saknar dig.

alltför kort efter begravning och allt jobbade jag hemma hos en liten tant som jag besökt då och då sen jag först jobbade i hemtjänsten, för två år sedan. tanten har under hela den tiden varit redigt dement men samtidigt ack så söt. första gången jag var där frågade hon om det var jag eller människorna i det andra rummet i hennes lägenhet som höll på att skjuta. det var såklart ingen annan människa i hennes lägenhet, och jag brukar i allmänhet undvika att skjuta under arbetstid. under de två åren blev hon dock stadigt sämre, och nu var hon tydligt döende; hon åt och drack ingenting, det var svårt att få i henne medicin och det fanns liksom ingenting att göra. resten av hemtjänstandet må ha varit riktigt schysst, men det besöket var riktigt riktigt tungt, jag var knäckt hela dagen. den lilla söta tanten döende, och min mormor som alldeles nyligen gått bort, det var liksom bara för mycket. idag såg jag att den lilla tanten dog bara en eller två dagar senare. undra om man blir kvitt sin demens i himlen?

fast egentligen tror jag inte att det finns någon himmel. jag är sådär icke troende som det bara går att vara. ändå kan jag inte annat än säga att jag tror att min lilla mormor sitter någonstans och har full koll på vad vi sysslar med. jag tar en whisky till, hade jag varit hos mormor hade jag garanterat blivit bjuden på en whisky nu av henne. eller kaffe med kirsch med mycket socker och grädde i.

fast livet går såklart vidare. imorron ska jag sova och ta det lugnt. till aftonen ska jag jobba några timmar och sen måhända ta en söndagsöl med en eleonor. om det är fint väder till veckan ska kamrat jonas erbjudande om bilutflyktsmöjligheter utnyttjas. till helgen ska sandras mormors 80-årsdag firas. det ska grillas och det ska packas och det ska sökas csn-pengar och jag vetetusen allt som ska hinnas med innan vi åker. snart fyller jag tjugofem. i new delhi.

månaderna rusar förbi, goddämit! vi har tillochmed fått sommartid! och påskledighet! utropstecken! jag är ledig och funderar på utflykt i våren och solskenet och värmen. röhsska har ny utställning, jag vill spela flygel, jag vill hyra mer film till kvällen, jag ska skissa, jag ska lyssna på musik. det blir nog en dag av det här också!

oh, värmen! våren! jag och sandra firade påskafton med un pique-nique i slottsskogen med soppa och pannkakor och vindruvor och choklad och te på gräsmattan. eller ja, gräsmatta, en tämligen vattendrypande sådan, men ändå! på kvällen väckte vi en gammal god tradition till liv: äggmålande! vilket påminner mig om att jag nog borde äta frukost. jag hemtjänstade igår kväll men kände stort behov av att få fira våren med påsköl. alla tycks ju ha flytt staden för fromt familjeliv, men lyckligtvis kom till slut en martin till min undsättning. sen blev det plötsligt sommartid, så vips så blev klockan tre och fyra. märkligt fenomen det där. och idag har jag ägnat mig åt cry baby på video, fantastisch! imorron blir det värmeland med flickvän och föräldrar. jag hoppas sannerligen att de sistnämnda tagit min beställning på allvar och har med sig en låda välsmakande danskt öl efter sin danska påsksemester! och i värmeland stundar utlovad ostfondue! mången anledning till utropstecken, for sure.

hm, buñuel, är det något att ha? cinemateket en vårdag? njä, jag satsar nog på frukost istället. gud vare med eder! (det där har nog sin grund i gårdagskvällen; en tant berättade för mig att en före detta kollega inte kom så ofta längre, ty han pluggade till präst. till präst! jag är fortfarande lite fascinerad.)

eeeh, jag skulle ju sova ordentligt inatt ju. jaja, jaja. en annan gång! som det brukar heta.

igår fyllde sandra år. vi åt födelsedagsmiddag hos hennes mamma bortanför kungssten (och på morgonen bjöd jag på tårta och presenter, om vi nu nödvändigtvis ska ta saker och ting i kronologisk ordning), hemvägen var verkligen finfin: göteborg bjöd på ganska många minus i kombination med stormande vindar, och när vi bara gick till nästa spårvagnshållplats för att hålla värmen så, klick!, så slockande allting omkring oss. ja!, strömavbrott!, det som är så bra när man vill åka spårvagn som drivs på STRÖM när man vill åka hem och sova! det tog oss bara en och en halv timme att komma hem till guldheden, yeah.

dagen innan repade vi återigen till mittinatten, ett såntdärnt typiskt i-fel-stund-fel-på-gitarr ledde till att vår redan sena reptid försenades med enochenhalv timme (återigen dessa nittio minuter! det måste vara någon form av ondskefullt samband som råder här) och var färdiga en bit efter fyra. nå, ikväll spelade vi live för the först time ever och jorå, det gick helt okej, även om upprepningar av kommentaren "skruva ner ljudet" från de som arrangerade kanske inte kändes jättebra. lite bekymmersamt att spela i ljussal med fem våningars takhöjd, de akustiska förhållandena är liksom inte optimala. nå, vi kan allt känna oss nöjda med insatsen (och vi fick en hel öl för det, en fantastisk ersättning för nattliga rep och bärande av gigantiska mängder utrustning, sannerligen!)

jo, födelsedagspresenten: ett knippe kulturella aktiviteter minsann! nu vankas såväl cinemateksbesök (chunking express visas till helgen på capitol! se den!), besök på röhsska som moodysson-pjäs-betittande. fast nu, nu ska det bannemig sovas. bannemig!

aaaaah, dö slask, DÖ! (de hårda orden kan ha samband med hålen rakt genom mina sulor. ja, jag ska köpa nya skor. en vacker dag i den ljuvliga framtiden.)

det är fredagskväll och jag är trött och snart-sjuk och vill bara ligga och slötitta på min nya gamla tv och äta chips, men har redan konstaterat vad jag redan visste: det visas ju ingenting av intresse där. aaah. jaja. tidig kväll i kombination med flitig lördag istället då kanske?

och ooh, återupplivad torsdagsöl på kellys var sannerligen finemang.