det var min 12305:e natt
dom första tusen
kan du lika gärna glömma
precis som jag också har
den här är snart slut, också
vad som återstår är nikotin och gula fingrar
många har jag förut krossat med kraft
och skurit och kastat minor till bitar
i många förbrukade, utmattade, rymde
släckte, jagade draken
med ett handslag kom jag väldigt nära
mot slutat, nära slutet
precis vid slutat, mot morgonen
i sin passerande drunkning
vad som återstår är alkohol och domnade drömmar
vissa var oändliga och jag började med
att vänta där ändå ingen buss åker
alla har passerat fram till nu, till 12305.
på ett sätt var du närvarande
men jag var inte fullständigt där
i många sökte jag dig i min sömn
i många sökte jag dig sovande
vad återstår?
från här till mars var närmare
än från mig till dig
jag verkade vara gjort av anti-materia
farligt!
det var min 12305:e natt
som du uppenbarade dig
du fick dina ögon att stråla
jag är säker med ganska bra grunder
att du sökte efter samma sak och
med samma orsak
även du blev dragen till mig
du var min hemliga spegelbild
jag drog upp dig och mot mig
innuti dig - såg jag mig själv, vice versa
rör inte runt kärleken
innan den själv är villig
innan den själv är villig
