Jag hörde en gång talas om en tjej som efter två veckor i tvåsamhet hade svårt att laga pasta till en person. Hon hade vant sig vid att alltid laga till två på dessa veckor och vips försvann minnet av de resterande singelveckorna i livet...

Jag har hamnat i tvåsamheten och känner mej som bambi på hal is varje morgon. Men ack så ljuvligt jag har det just nu. Karln e ju supergod.

Har precis letat en massa rättsvetenskapliga grejjer som jag inte förstår ett dyft av. Johan har varit till stor hjälp. Tack tack.

Lyssnar på Emils nya demo, kanon!

Mattias kompis var här i helgen igen hos sin donna, han är den ende jag träffat som alltid börjar rappa när han är onykter. Tufft tycker jag, dessutom är han kommunist.

Nu ska jag lägga mej o läsa nån sommardeckare och vänta på att tvåsamheten återkommer. La dolce vita.

Ska Mattias hinna få några djungelvrål får han lov att skynda sig hit innan de tar slut. Rättvist.
Sitter med en hemsk hemtenta. I svensk grammatik. Bryr sig någon verkligen om vad ett dividuum är?...Näe jag trodde väl inte det heller.

Har försökt att läsa ut Fredrik Lindströms bok Världens dåligaste språk sådär jättelänge nu men alla tankar är någonannanstans. Nattliga telefonsamtal blandas med hiphop och gossar som sjunger i kör sjunger aldrig falskt i princip. Jag sjunger inte heller falskt om man frågar mig själv men frågan är om jag alltid sjunger sant. Usch usch usch. Inatt gick jag och johan(korridorsboende) hem från Krpc där vi druckit mycket vin hos Amanda. Det var trevligt och sällskapet ännu trevligare. Amanda fick en fin tavla i inflyttningspresent. Vi vuxna människor tillverkade en tavla tillsammans. Eller skapade. Resultatet blev så bra att det får hänga på Amandas toalett. Och har man som vissa festdeltagare lämnat vin kvar när man begett sig till uteställen får man räkna med att vinet är uppdrucket och de andra gästerna lite mera bakfulla dagen efter. Eller hur? Det här med att bli kvar på krp hela nätterna är en ny erfarenhet för mej. Men det har hänt några gånger nu och det är lika trevligt varje gång. Inatt var det riktigt mysigt att traska hem genom snön och veta att det fanns någon att ringa till när man kom hem. Myspys.

två gånger visades håkans kom igen lena i morse på teven när jag tog lång frukost som avrundades med kaffedrickande runt 12 tillsammans med emil och johan innan det var dax att bege sej till skolan och träffa min lilla grupp. i like min grupp som ska diskutera förändringsprocesser. för när vi tröttnade på att diskutera det så åkte vi ner till centrum och spelade biljard och drack öl istället. kul kul kul. nu är det dock dags att sätta sej ned och faktiskt förbereda morgondagens redovisning huuuuga otäckt. men om man fortsätter dagen som den började med kom igen lena så blir det nog rätt bra det med. (ingen har anklagat håkan för att göra en bob dylan i videon...är det tillåtet att planka videoidéer hur som helst eller fattar alla att det är coolt att planka och att det mesta faktiskt handlar om det oftast...?

Jag har hittat ett sött kort på en sjöman och läst ett sött vykort från en sjöman som jag fick för två år sedan. Sen fick jag inga mer vykort. Men det gör ingenting.

Det som gör någonting är att jag inte orkar skriva en rad till på en j***a uppsats som ska lämnas in på fredag. Det är tragiskt. Men men bar å bit ihop.

...hannes, min kompis lillebror ska spela tillsammans med ulf dageby i augusit jag är så avundsjuk att jag nästan trillar av stolen och jag vill se nationalteaterns spelning på liseberg på fredag och jag vill vill vill men kan inte och maria grahn ska vara där och allt...*andas*...hannes e en duktig trummis så han e ju aboslut värd det bästa...så KOOOLT. Undra hur det e att repa med Ulf "Sillstryparn" Dageby egentligen....säkert ashäftigt!! Är det någon mer än jag som är passionerad Nationalteaterian här inne så kan ni väl höra av er till mej så kan vi prata nationalteatern hela nättera.....och dricka te och sjunga "...men jag lärde mej att fajtas.."

Jag kom till Florens, vackert vare och varmt och jordgubbar och glass och starka drinkar och en solbränd Jonna och trevlig lägenhet och kalla nätter grönt i Boboliträdgården och ett lutande torn i Pisa.

Nu äre uppsats som gäller igen, det är skönt för då får man bestämma själv när man ska skriva och när man inte ska skriva på dagarna. Annat äre när man praktiserar på Karlstads kommuns kulturförvaltning - som jag gjort i nio veckor. Då måste man vara där när man ska vara där och hemma när man inte ska vara där - ungefär. Men det var väl ganska trevligt det också på det stora hela.

Det va längesen jag skrev något i dagboken på mjaumjau, man känner sig som barn på nytt =)

Jag och Anna från Linköping har bokat våra biljetter till Florens över Påsk nu. Äntligen ska vi få hälsa på Jonna som pluggar grafisk design i denna Italienska stad. Jag, Anna och Jonna har den gemensamma nämnare Härnäset och vi tycker att vi utgör en stark trio. Men kan någon förstå varför man lägger en polisstation ute på Våxnäs här i Karlstad? Alltså Det finns Karlstad, så finns det Karlstad och till sist finns det lite lite Våxnäs och dit ut åker man aldrig. Förutom när man är på Solareturen och letar fräcka feministiska böcker. Och det gör man typ aldrig.
Usch. Det blir jobbigt att fixa pass.

Jag är fortfarande lite mör i benen efter att ha gått o gått o gått på picknick igår med Emil o Jenny (gnetar från Korridoren). Jag ska aldrig mer lita på Jennys genvägar. Tur att vi träffade på en trevlig Lysekils-grabb och en Motala-grabb som visade oss vägen hem. Visade sig att Lysekilsmannen och jag hade några Härnäsetsbor gemensamt. Cool att träffa en sån i de värmländska skogarna! Härnäset går igen vad än man gör!

Ja, här sitter jag och är på rymmen från femton sidor om lingvistik på utrikiska. Usch! Nej, jag har inget dåligt samvete - egentligen.

Igår kidnappade vi Emil och tvingade honom att följa med på stadens torg och sätta upp fräcka lappar. Han tyckte inte det var så fräck tror jag. Vi e ja, Lottis o Eva. Vi utgör en fräck trio - egentligen. Trött i benen blev jag dock.

Snart ska jag på föreläsning om lingvistik. I tisdags var vår föreläsare sjuk, tänk om han kunde tänka sig vara det idag också. Men så mycket tur kan man ju inte ha på en vecka. Nä, man får va glad åt det lilla - egentligen!

Herrhockeyn gick inte bra alls, hoppas
damhockeysarna lyckas bättre. Ett brons skulle ju sitta fint. Ja jag vet damerna har ju redan lyckats bättre än herrarna, men finns det någon som tänker på det - egentligen?

Jag vägrar att gå tillbaks till lingvistikskompenidet, fastän jag borde. Usch! Så nu ska jag surfa runt lite på mjamjau istället. Det e ju egentligen roligast!

Jag och två andra gnetar från korridoren har varit nere i centrum idag och försökt hitta något kul till Jenny som fyller sina fagra 25 om några dagar. Det är svårt att hitta roliga saker att ge bort ibland, men vi lyckades tror jag. MEN va jobbigt det kan vara att gå på system, hemköp, div. klädaffärer och inredningsbutiker i flera flera timmar...man blir alldeles snurrig och längtar hem till trygga campus igen.

Ja, så äre med den saken. Nu ska jag fixa i ordning mej inför kvällens vindrickande på Rud, där Lottis bor. Det ska bli riktigt trevligt att umgås med lite genusvetare en kväll som denna.