Jag ar besviken. Sa Mark kom inte sjalv pa namnet pa sin blog. Jag horde det i fredags. Jag kom over och gav Mark mitt utskriva forslag pa hans visitkort for hans blog. Det finns tre olika varianter. Iaf Mark visar det utskrivna pappret for Joe, hans rumskompis, samtidigt som jag haller pa att ta av mig min jacka.
Hor Joe saga: "Bara sa du vet sa vill jag att de kommer ihag att det var jag som kom pa Alebusters som namn pa din blog den dar gangen vi var pa Gingerman."
Det har Mark aldrig sagt, att det inte var han som kom pa namnet. Sa himla fantasilost. Sa typiskt.
Jag borjar mer och mer i mitt huvud planera min avfard till Sverige om nagra veckor men ju mer jag gor det desto mer radd blir jag. Tank om jag gor det storsta misstaget i mitt liv??? Tank om jag kommer angra mig och sa sitter jag dar pa bottkanten...? I SVERIGE! Stallet som jag pa alla satt ville komma fran.
Samtidigt kanner jag att jag kan inte stanna har. Fast i ett forhallande med nagon dar det uppenbarligen inte kommer ga nanstans och dar passionen aldrig funnits och om den funnits sa ar den for lange sen dod.

Vilken jadra soppa!

Ingen aning om vad jag ska gora med mitt liv. Idag ar ingen bra dag. Jag kanner det. Jag vet inte vad jag vill, vet inte vad jag ska gora, det kanns som ett dott lopp.

Jag forsoker slass mot jobbiga kanslor som borjar komma inom mig, panik... Tank om jag aldrig kommer fa ett jobb igen? Men jag vet ju att det inte ar sant. Alla far ett jobb forr eller senare. Dock kanns det ratt menlost att svara pa annonser nar man anda inte far ett svar trots att man har utmarkt utbildning och erfarenhet med det man jobbar med.

Jag kanner mig stabil men nu har jag tillbringat 3 dar i min lagenhet och jag borjar smatt tro att jag haller pa att bli galen. Tillverkat lite sma olika saker men inget direkt av nan storre WOW kvalitet.

Sen kanns det som jag ar for evigt skadad av Eleonor, min gamla chef. Hatet mot henne borjar vaxa sig annu starkare trots att det inte borde det. Liksom hon ar inte vard min energi. Move on. Men det kanns verkligen som den kvinnan verkligen tog allt ifran mig. Allt intresse att detta ar vad jag vill gora, detta var min drom. Nu vet jag inte ens om jag vill jobba med design, vad jag vill gora. Jattedumt.

Funderar pa om jag simpelt bara ska starta min egen grej. Borja skissa pa det hela och se vad som hander. Borja tillverka provexemplar och bara liksom gora vad jag vill. Jag forsoker fa mig sjalv motiverad genom att nu tillverka kort for hand. For att fa inspirationen tillbaka och att det ar roligt att designa och tillverka. Langsamt vaxer gladjen tillbaka. Jag ar nog inte ens meveten sjalv om hur skadad jag ar av min arbetstid pa det dar foretaget. Det kommer ta mig manader att komma ifran den dar kanslan och kanna att jag ar vard nagot.

Nar ska man egentligen ga vidare? Nar ska man gora nagot annat? Jag sitter och funderar.

Har bott i New York i 5 1/2 ar och jag kanner mig redo att se nagot annat. Samtidigt kan jag inte fa mig sjalv att komma pa vad jag vill gora. Jag har massa olika ideer men inget direkt som jag kan bestamma mig for.

Tillsammans med en kille som gillar mig men som jag inte kan komma mig for om jag gillar. Det hela ar skumt.

Det finns ju for fan inge hopp alls. Min idol som standigt funnit dar har gett sig ut pa nya aventyr. Inte Mark denna gang utan nagon annan.

Det ar ju inte sahar min story ska ga. Allt ska ju bara falla samman och min riddare ska radda mig och inse mitt varde. Dock fungerar det ju inte sa.

Kanske ar jag inte vard att vara med nagon alls. Kanske ar jag for messed up med allt under arens lopp att det inte finns nagot hopp for mig. Jag ar for realistisk for att kunna fa ihop ett forhallande. For mkt kontroll av allt omkring mig att jag aldrig nansin skulle springa ivag och gora nagot spontant och darav ar jag fordomd att leva ensam for resten av mitt liv.

Sen det har med Mark och mig, for att komma tillbaka till verkligenheten. Det var val aldrig pa ritkigt. Det var val mer tva personer som inte vill vara ensamma. Aven om jag gillar honom och att han sakert gillar mig sa fanns inte det STORA dar. Det dar allt faller samman och man vet att man hittat sin person.

Nu blir jag skitledsen nar jag tanker pa det har. Det kommer ju inte bli enklare om jag hamnar i Sverige.

Jag vill vara vanlig. Normal. Noll history. Blank plate. Starta fran borjan. Sen vill jag inte vara kanslig.

Hela mitt liv ar ett skamt, ar dagens sammanfattning.

Kanner inte for att gora nanting alls idag. Allting kanns som skit. Jag kanner mig stressad trots att jag inte borde vara stressad. Allting loser sig ju. Dessutom ska jag folja boken som Celina gav mig.

Celina gav mig en bok som heter "The Present" och som handlar om hur man ska uppskatta det som ar just nu. Kom pa mig sjalv med att jag inte uppskattat det som ar nu under en lang tid. Kanske inte under flera ar.
Jag har standigt varit sa att jag vill nagon annanstans. Jag vill ha mer, gora mer, komma pa mer, fa mer.... STANDIGT... utan stopp. Det fanns inte en tanke pa vad som ar just nu ar roligt. Kanske ar man ocksa bortskamd till max med att allt standigt ska var roligt.

Just nu mar jag dock inte alls bra. Kanner mig ensam och uttrakad. Jag ar trott pa att soka jobb. Har precis nastan last klart en annan bok, denna gang om att soka jobb, och det finns ju typ inge hopp om att jag kommer fa jobb. 64% av all jobb sker genom kontakter. Liksom jag har skickat mail till olika folk jag kanner utan resultat. Jag kanner for lite folk och jag kanner fel folk.

Skickade ut x antal mail i fredags och har inte fatt en enda svar. Great! Kollar jobbannonser och det kanns sa himla vardelost. Hela mitt hopp dog nar jag borjade lasa den har boken om hur folk far jobb. Jag kollar pa nyheter pa tv eller laser online och marknaden ar DOD. De flesta foretag anstaller inte just nu, oavsett.

Dessutom ar hela den har Mark grejen skitjobbig. Det kanns ensamt och jag ar ledsen. Vet att vi inte var ratt for varandra men jag kan inte mer an onska att vi borde varit ratt for varandra eller att jag hade insett for lange sen att vi inte ar ratt for varandra. Kanns som jag missat min tonarstid med forhallande och det har var nagot jag skulle ha gatt genom typ 2000 nar jag var 18 ar.

Sen blir jag trott pa folk. Vissa manniskor havdar - ingen namnd ingen glomd - att jag borde ha lyssnat pa raden om Mark for lange sen och att han inte var bra. Men HUR ska man liksom veta det? For egentligen, hur mkt kan man lyssna pa folk som forsoker ge rad nar man ar den som sager historien fran sin egna sida och det bara da blir 50%? Liksom det var ju inte sa att de som gav rad visste Marks sida liksom.

Dessutom vet jag ju att jag inte ar en enkel manniska. Efter att ha last igenom den har boken som Celina gav sa vet jag ju att jag inte har levt i nuet under en lang tid. Standigt uttrakad av allt och alla, oavsett vad det var. Ledsen och sliten. Utarbetad. Trott pa mitt jobb och min chef. Liksom delvis kanner jag att varfor inte det har forhallande inte funkade var mitt fel. Aven om nu Mark ar en j o b b i g person som har problem med allt och alla och genomgar nan slags skum personlig kris dar han ar allmant complain och evil mot allt och alla. Lika bra att jag slipper honom. Samtidigt ar det nagot inom mig som hoppas att han kommer tillbaka. Att han inser mitt varde och typ gor REVOLUTION mot sig sjalv och kommer pa att han vill ha mig tillbaka. Hade en lame diskussion via gmail med honom i fredags. Han skrev att han angrade vad som hade hant. Onskar att han kunde ta det tillbaka, men samtidigt. Killen kan inte ta press och jag har en kansla av att soka jobb med honom kvar skulle bara bli mer stressgivande sorgligt nog.

Jag behover komma pa en ny plan med mitt liv. Ska ju till Sverige pa fredag sa det ar om nagra dar sa det ar bara att hoppas att jag far ny energi dar och fokuserar pa andra saker an detta med NY, Mark och soka jobb. Ge mig 10 dagar att liksom ladda batterierna.

Sen hoppas jag verkligen att farmor kanner for att ge en generos forsenad julklapp sen x antal ar tillbaka och fodelsedagspresent eftersom jag inte varit i Sverige sen Oktober 2007. Hon brukar gora sant men det har med recession kanske har natt farmor ocksa, vem vet. Hur som helst hoppas jag att hon ger lite tillskott i kassan sa jag slipper oroa mig.

Nu tillbaka till detta med att soka jobb. Ska ta en promenad utomhus och fundera lite. Kopa ett anteckningsblock och skriva ner dag for dag vad jag gor och vart jag skickar mina ansokningar.Gor det sa mkt enklare att halla koll och gora en plan. Ska ocksa skriva en julklappslista och vad jag borde kopa till folk i Sverige.

Det var det. Go life or something.

Laste igenom mina gamla inlagg om Mark. forhallandet var ju domt att misslyckas. jag skulle ha dumpat honom i mars nar vi borjade tjafsa efter hans brosas fodelsedag.
Jag var inte ratt for honom och han var inte ratt for mig. Men anda sa forsokte vi om och om igen att fa det har att funka. For att vi bada sa garna ville att det skulle vara ett forhallande.

Jag ar singel igen efter att ha varit i ett forhallande i 9 manader. Allt ar bara total pannkaka och jag vill inte vara mer langre.

Allt ar total pannkaka.

Jag grater for forsta gangen sen jag forlorade mitt jobb.
Jag grater for allt som inte fungerar.
Jag grater for allt som gick fel.
Jag grater for alla ar av stress for att sen bara bli bortkastad.
Jag grater for att jag satsade pa fel kille.
Jag grater.... for jag vet inte vad.
Jag grater for att allt gor sa ont for att jag inte racker till.
Jag grater for att ingen forstar.
Jag grater for att jag kanner mig ensam.
Jag grater for att allt i denna sekund ar bara skit och jag vet inte vad jag ska gora med mitt liv.

Jag ar helt lost. Och allt jag ville var att bli en Fashion Designer och det ar sa fel. Sa har jag ingen aning vart jag borde vara pa den har planeten eller vad jag ska gora.

Min amerikanska pojkvan tror Afrika ar ett land. Men herregud! Det ar ju en forbannad kontinent! Vad hande med geografi lektionerna?????????

Eftersom mjau ar stendott och ingen hanger har langre tyckte jag att jag borde visa mitt support och skriva ett inlagg. Jag har totalt slutat skriva har. Nu anvander jag mig bara av min bilddagbok istallet. Funkar bra men inte lika enkelt att formulara sina tankar. Jag ska nu dock vara lite nostaligisk och skriva lite har...

Sa vad har jag pysslat med pa sista tiden? Inte speciellt mkt. Foljande visar dock nagorlunda vad jag kommit fram till Hosten 2008:

- Jag borde byta jobb. Formodligen byta karriar ocksa.

- Avskyr min chef mer an nansin. Hon avskyr mig rejalt ocksa och gor bara den har skaka pa huvudet tekniken som folk kor med. Liksom ar jag verkligen sa vardelos?

-Kommit fran till att jag gillar min pojkvan for att i nasta sekund fundera pa om han verkligen gillar mig? Sen far jag helkonstiga crush pa killar som jag inte borde fa. Sen borjar jag fantisera om nan som jag alltid gillat men uppenbarligen aldrig kommer fa for vi ar ju bara kompisar. Snark. Eh, borde jag inte fokusera pa min pojkvan??? Men gud, amerikaner kan ju vara sa jobbiga ibland. Dock ar min pojkvan bra.

- Kommit fram till ater igen att jag ater igen saknar Europa. Jag saknar kulturen. Jag saknar dealen med att man jobbar mindre och att bara leva livet for att leva och inte for pengar & jobba annu mer som i USA.

-Kommit pa att jag gor mer strategiska val an mina foraldrar har gjort. Liksom 9000kr i pension nar man jobbat hela sitt liv? I don't think so. Jag maste komma pa en plan hur jag inte ska fastna i den baten.

- Kommit pa att jag vill plugga igen. Jag vill nu plugga ekonomi. Kanske kommer jag fa borja fran scratch eller kanske jag kan gora en masters. Far se. I bakhuvudet ligger iaf tanken att plugga igen. Aldrig trodde jag det skulle handa. Nar jag pluggade klart juni 2005 trodde jag att jag var klar for gott. Verkar inte som sa. Jag vill lara mig nagot annat. Jag vill ha en ny karriar. Jag har inget emot fashion & design och allt det dar men jobbar man ihjal sig sa finns inte gladjen dar langre.

-Sa har jag ju kommit fram till att jag ar paranoid. Orolig om det mesta och alldeles for fokuserad pa saker som man inte ska vara orolig for. Som mina studielan. De flesta manniskor har studielan. Jag har skitmkt i studielan. De ATER upp alla pengar pa den har planeten for 22 ar framat. Jag kommer ju vara bankrutt. Det oroar jag mig for. Men varfor? CSN ar en enkelt instuition att tjafsa med och fa nedsattning for men anda. Jag ar sa TROTT pa att sitta och mala me de da aterbetalningarna. Fast jag hade ju aldrig kunnat pluggat annars, som mamma ser det... Men grejen ar ju den att jag pluggade i nagot sa icke cash givande som Fashion. Tank om jag pluggat business istallet! Da hade jag betalat av alla mina studielan nu. (Hela det har inlagget ar ju bara sa amerikanskt. Jag tror jag ar hjarntvattad. Pengar, pengar, konsumera, blah blah. Vad ar det som hant med mig???)

-Jag kanner mig trott & utsliten. Jag kan numera inte vara vaken efter typ 11 pa kvallen utan att jag somnar. Vakna pa morgonen ar en pina. Jag skulle kunna sova i veckor. Inget inspirera mig direkt och gor nagot det sa har jag inte tid eller ork for det.
Jag vill designa mer saker pa fritiden med det har jag inte tid med. Mina gardiner till mitt rum har jag forsokt sy de senaste 3 manaderna. De ar bara klara halvvags for sen har jag massa andra grejer som hander. Mark (pojkvannen) kanner likadant. Han ar lika trott & seg och kanner sig utsliten. Jobba ihjal sig i NYC tempo ar inte vettigt. Darav har jag nu bestamt att jag ska saga upp mig 2 Januari 2009. Precis efter att jag kommer tillbaka fran min sverigetur over jul. Nar jag val sager upp mig kan jag stanna 2 veckor i Usa innan min visumstatus gar ut fran min sista jobbdag. Om jag val sager upp mig, lar ju framtiden utvisa. Hur som helst maste nagot ske for en forandring. Ma det var att saga upp sig, borja plugga igen, resa jorden runt eller nagot annat. Livet handlar om att leva, inte slita ihjal sig for en corporation som inte ger nagot tillbaka och uppskattar den for den man ar som person.