det är för tusan trettio grader varmt där nu. värsta högsommarstilen. i april. och sedan fortsätter det sådär ända ut i oktober eller rentav november och kanske till och med december. det är en galen plats jag ska flytta till. pirr pirr.

om två veckor kommer han hit!

2007 försvann i ngn märklig dimma. jag vet inte riktigt vad som hände.


jan-feb-mar
snöstormsväder. insåg att det inte skulle bli ngt med g. ägnade mig mest åt enstöringsliv i myslägenheten. dekadens och osunt leverne, blandat med danskurser och yoga.

apr-maj-jun
trodde jag var kär i en tysk. firade familjemidsommar på öland. hängde i stockholm med a och c. nästanfarfar dog, nittiotre år gammal.

jul-aug-sep
regnsommar. way out west med l. medicinbyte. åkte till amerikatt och kärade ner mig i en amerikan. tittade björk i atlanta och fyllde tjugosex.

okt-nov-dec
dansade afrobrasiliansk dans och målade med mina tanter. hängde med big mama. saknade b. återvände till staterna för att fira jul och nyår.


2008 blir förhoppningsvis året då jag flyttar ihop med b i usa, blir med hundar och skaffar jobb.

jag fryser. värmen gjorde mig nästintill sjuk ibland, särskilt i början, men jag saknar den ändå. fram emot slutet var temperaturen nere på behagliga tjugofem. alldeles lagom.

saknar även träden, växtligheten, djurlivet. och den underbara, kelsjuka pissemiaoen och de sällskapliga jyckarna.

men mest saknar jag b.

jag befinner mig i amerikanska södern. det är mellan 35 och 40 grader varmt. det är fullt av ekorrar, knallröda fåglar och cikador som spelar i träden. min tillfälliga familj, bestående av tre hundar och en katt, verkar gilla mig. det finns veganglass i hur många smaker som helst. och veganost som smälter. dessutom är jag tokigt jävla kär. och jag ska gå på björkkonsert i atlanta på min födelsedag. kanske blonde redhead dagen därpå, i knoxville.

största galenskapen av allt, dock, är kanske diamantringen på mitt finger. förtidig 26-års-present, inget annat, men ändå. fast han skulle lätt gifta sig med mig om det inte vore helt sanslöst galet, bortom all rim och reson. hoh.

nu återstår att fundera ut en bra lösning på distansproblemet. knivigt som tusan. flytta till portugal? amsterdam? sydamerika?

gnnh.

det är så mkt bra på gång nu. jag har varit hos min nya psykgymnast; hon ska hjälpa mig bli av med mina imaginära knivar i ryggen och det hela verkar lovande som tusan. dessutom har jag en hel hög med planer inför hösten. typ brasiliansk dans, måleri och eventuellt volontärarbete. och så är big mama i stan! mkt festligt. en lekstund med lilltrollet bör dessutom hinnas med.

och på tisdag flyger jag!

det är typ 35 grader varmt i tennessee. gaaah. inte riktigt mitt slags temperatur. men det ska ju badas och campas på stränder osv, så det blir nog fint.

om en vecka åker jag. jag har flygbiljetten i min hand. fintrollet ska hyra min lägenhet då jag är borta. allt ordnar sig till det bästa. jag är helt galet exalterad och fånigt glad. lite nervössprallig, måhända.

jag har inte känt mig såhär trygg, glad och full av energi på evigheter. vet inte om det är medicinminskningens förtjänst eller b:s. troligtvis en kombo. bortom allt tvivel bästa personen ngnsin. min bonobo.

He's away
this ain't right
I'm alone
I'm taking an aeroplane
across the world to
follow
my
heart!

jag vet inte riktigt vad jag sysslar med. bara att det pirrar i hela kroppen. och att jag kanske inte kommer fira jul i sverige i år. om allt går som jag hoppas. och jag hoppas så hårt att jag nästan blir rädd. pengafrågan måste lösas på ngt vis. MÅSTE! annars vet jag inte vad jag gör. största pirret på evigheter.

glömde äta min medicin i ett par dagar, då l var här och hälsade på, och jag därför var distraherad av en massa annat. dagen därpå mindes jag medicinen, men lät bli att äta den ändå. jag har funderat i ganska många månader, kanske uppemot ett år, om de där tabletterna kanske gör mer skada än nytta nuförtiden. så jag ville testa och se hur det kändes utan.

huvudet kändes redan mkt klarare, tankarna flöt på mer som förr. jag kände känslor jag saknat. det var så skönt. jag avskyr hur jag annars är nästintill zombifierad.

dagen efter började dock utsättningseffekterna - yrsel, märklig känsla i huvudet (som sånt där intensivt sug eller kittlande man kan få i magen om man t.ex. åker bergochdalbana eller faller, fast i huvudet) och en smula hjärtklappning - kännas lite väl onödiga, så då började jag igen. fast bara med halv dos, på eget bevåg. förmodligen inte att rekomendera, men vad tusan. än så länge mår jag bra. mkt bättre än vad jag gjorde på full dos. jag kan tänka igen.

på torsdag kommer bror stor hit. det blir nog mysigt. och om en dryg vecka är det way out west och då kommer l tillbaka. sicken lyxx. med mina mått mätt har jag varit jekligt social senaste tiden. stora frågan nu är hur jag ska få tröttheten och ontet att försvinna så att jag kan leva livet jag vill leva. en annan fråga är vilket liv det är jag vill leva. många idéer krigar om min uppmärksamhet. jag har aldrig varit bra på att välja. måste lära mig.

farväl dekadens och osunt leverne! hej varierad kost, regelbunden motion och samhällsanpasad dygnsrytm! nu tänker jag bli lite lagom vuxen, på ett bra sätt. det är ju trots allt bara två månader kvar tills jag får betala vuxentaxa på sj-tågen. det är mao lika bra att börja öva redan nu. jag avtackade mitt ungdomsjag med chokladkaka och en jävelstor kopp kaffe till frukost.

och när jag fyller tjugosex kommer jag som genom ett trollslag dessutom få veta mitt kall här i livet. jo jo. så är det. och då är det ju fint att vara redo.

men kanske ses vi om nio år igen, då han bjuder mig på te och spelar en vals för mig på sin gitarr och berättar att han aldrig slutade tänka på mig.

fast jag lever ju hellre här och nu.