så står vi i hans kök och vi har inte setts på fyra månader. min kropp skakar av uppbyggd nervositet och jag viker undan med blicken när han ser på mig. jag betraktar honom som verkar så oberörd sen ser jag hans hand som håller i måttet, han stannar i rörelsen med blicken på handen och säger "jag skakar" och ser på mig.

jag har kommit dit för att säga att det är slut för jag klarar inte det här längre, den ständiga berg- och dalbanan och alla känslor av irritation och illamående som just han framkallar när han berättar om någon han har varit med som inte är jag trots att det är jag som har pojkvän och trots att han inte har några skyldigheter mot mig och vi står mittemot varandra och han säger: "jag hade tänkt att göra mig av med dig nu" och jag säger "och nu då?" och han kommer mot mig och jag vet inte längre i vilken ordning det kommer, om det är nu han säger att det inte går eller om det är nu han kysser mig eller örfilar mig jag vet bara att när han kysser mig så kysser jag tillbaka och när han örfilar mig som en smekning så gengäldar jag det hårt och ögonblickligen. örfilen för all uppdämd frustration och allt hat som kommer av att älska någon på det här sättet som kan alla ens knappar och vet att trycka på dom tillsammans med bristen på kontroll och frustrationen av distansen, saknaden.

vi kysser varandra som om ingen tid har gått sedan sommaren och vi kysser varandra som att all tid har gått. vi kysser varandra mot den vita kala köksväggen och han rör mig genom tyget som blir vått och plötsligt halvsitter vi mot varandra på köksgolvet, minnena som sitter i fingertopparna när jag rör honom.

när jag sitter på centralen och väntar på tåget som ska ta mig till honom ringer han. han är med henne och har sin nonchalanta röst men att han ringer och frågar om jag har kommit iväg visar att han bryr sig. när han lägger på säger han "jag HATAR henne. FYFAN vad jag hatar henne! hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på" till henne som han är med och hon svarar: "och det verkar som att hon gör det bra." och det här berättar han för mig och säger att han insåg att det inte skulle gå att göra slut på det här när han öppnade porten och såg mig.

och vi ligger i hans säng, hans säng där hon har legat med honom för inte längesen, han fuktar fingrarna och rör mig och kroppen reagerar och han smakar på sina fingrar och ler och drar av mig mina trosor och älskar mig med sin mun och sina fingrar och håller fast mina lår och han dricker mig på ett sätt som ingen annan kan eller har gjort.

på kvällen är det fest och han presenterar mig för sina vänner, vissa som vet hur det är, vissa ovetandes. vi ser på varandra mellan samtalen i rummet. han drar med mig ner och ut för att möta upp en vän och vännen har en tjej med sig som är uppenbart intresserad av honom och jag känner svartsjukan slå till. hon är någon som han kommer att ligga med om några dagar, som han inte kommer att berätta om för mig förrän veckor senare. tillbaka uppe på festen känner jag den söta rökdoften och det är dags för mig att gå innan jag ser honom berusad på fel sätt, vill inte se det, inte nu. ute frågar han var jag är på väg och jag svarar "någon annanstans" och han svarar bara: "ah, okej" och lägger ingen mer energi på det och går åt ett annat håll med sina vänner till utestället för kvällen.

jag har känt alldeles för mycket alldeles för länge, jag behöver bara vila.

"jag skakar utav glädje som jag gör när jag pratar med dig"

"jag är ingen telefonist, jag är ingen mediamänniska."

ditt hjärta är min jojo.

"du är en livsinvestering."

"du gör mig galen ibland men du är intressant att lyssna på"

"min miljö är mer fucked up än mina gener"

"förstår du att jag menar allvar?"
"ja"
"ja. annars kanske du fattar om ett år."

"det gäller att välja rätt vänner."
"jag gjorde helt rätt som valde dig."

jag saknar dig.

"du och jag är inte tillsammans längre. jag är ingens. jag bara älskar dig."

vi har inte hörts på ett par dagar vilket inte har hänt så länge jag kan minnas sen vi träffades den där natten. när du ringer har jag just yttrat orden "jag tror att jag håller på att förlora honom" och jag går ut i skogen i duggregnet och mörkret för att prata med dig med stugans sken en bit bort. jag frågar hur det går med kärleken och du säger "bra." du säger att du tycker om det du har i sängen nu, dina vänner reagerar med respekt när du nämner hennes namn. jag kan inte avgöra om du är kär eller inte, din röst låter inte som du gjorde med mig. du säger att du gjorde allt du kunde gällande oss. och det gjorde du. jag säger att det här gör saker intressanta inför november och du säger "ja" och jag frågar om ni ska bli tillsammans och du svarar "inte före november".
för vi behöver ses en gång till.

just nu lär du dig hennes kropp, så som du gör.

nej det verkar sitta i idag också. kan tycka att det här både är fint och fult.

ensam hemma och har ingen att prata med trots lagt lockbete. tänker: det här hade varit en bra kväll för oss att prata om allt, så som vi gjorde i förrgår men så förstår jag att han förmodligen är mellan hennes ben eller tvärtom och jag är rädd att hon ska ta hans hjärna med sin mun att hon ska vara lika kvick som jag och replikera på allt han säger med en mening med fem betydelser. han sa att han inte älskade mig längre men jag kände det inte och jag sa att "var det så enkelt att knulla bort så var det inte värt så mycket." och han säger "aouch det gjorde ont" men ingenting gör ont för honom eller för mig.

förutom hans tystnad. det jävla SKAVSÅRET är att han ringer till henne sent på natten istället för mig för att han slutar vara kär och för att dom ligger och för att man blir kär när man ligger och hon inte har en pojkvän bredvid sig och ännu värre för att han vill för att hon har principer som bjuder på motstånd och gör honom fascinerad och får honom kär samtidigt som han gör henne vek och vinner över henne. han hade köpt dagen efter-piller åt henne och så ringde han mig och vi diskuterade östrogen och gulkroppshormoner och skrattade och jag älskar att han ringde upp medan han var med henne och det är en fucked up relation.

jag har några frågor mjaumjau.
1. varför är jag kär i honom? fortfarande trots att jag har jinxat.
2. vad var meningen med hans intåg i mitt liv? för att citera honom "vi träffades, sen slets vi ifrån varandra och nu kan vi inte hålla oss ifrån varandra". även om han uppenbarligen kan hålla sig ifrån mig nu.
3. varför kan inte kärlek hålla för evigt?
4. varför kommer desperationen jag känner när jag inte vill ha den? OBS. jag låter den inte synas för då kan jag lika gärna dö.
5. är knark verkligen bajs?

tack för att du finns mjaumjau, det här var ett givande samtal.

och han ringer på dagen:
"hej. vad gör du?"
"-röker hasch. vad gör du?"
"jobbar."
och båda skrattar åt livet.

han ringer på kvällen och säger att hon suger in honom och jag kan känna illamåendet som kommer samtidigt pga nya tider. han släpper taget. han säger: "du visste vad som skulle hända. du sa vad som skulle hända och jag trodde verkligen inte att det skulle bli så." jag säger åt honom att säga till när jag ska sluta ringa för jag vägrar vara den. och han säger att han alltid kommer att svara när jag ringer, oavsett vem han är med och att jag därigenom indirekt kommer att knäppa dom på näsan och sätta dom på plats. jag tänker att jag inte orkar med det. jag tänker kommer att kunna säga jag älskar dig längre, att jag inte kommer att göra det nu.

jag skickar ett meddelande efteråt "bästisar året ut?" och han svarar "alltid fan. hon och jag möts inte på den här intellektuella nivån" etcetc, rätt långt meddelande.

det här gör ju saker lite mer intressanta med tanke på biljetten jag har till hans stad om ett par månader.

"jag kanske måste sluta prata snart"
"-jag kanske måste sluta älska dig snart.
..nu är du inte så kaxig längre, va?"

tre månader sen nu.

och jag har varit ute och druckit vin och hade kunnat kysst någon annan och har en beloved pojkvän som ligger hemma och sover i sängen och jag ringer dig och frågar om du gjorde på samma sätt med henne som du gjorde med mig och du svarar ja och plötsligt har vi pratat i två timmar och duggregnet sätter sina spår på marken liksom kölden i min kropp och vi säger jag älskar dig, hej då.